Hej vänner!

Jag har inte skrivit på länge. För nu är det vardag igen och jag har inte heller känt någon inspiration. För jag är inte på något vidare humör för tillfället och då är min hjärna klart segare än vanligt. Och då är det svårt att skriva. 

Nyheterna den senaste veckan har varit ovanligt jävliga och det har också gjort mig ledsen. Jag skulle ibland vilja bo på en ö långt ute på havet utan radio, TV och tidningar. För jag har blivit alltmer hudlös och blödig och blir numera bara ledsen och arg, när jag läser om människors jävelskap. Och inte går det inte över, utan jag ältar detta till förbannelse.

I bibeln står det om Noa och hans ark. Orsaken till att han byggde denna ark var ju, som ni kommer ihåg, att gud ledsnat på människorna han skapat. Det hade visat sig att de var ett riktigt b-lag och att det egentligen bara var Noa och hans familj som var något att ha. Resten var lika bra att spola ner i avloppet, så elaka och taskiga som de var. Som det står i bibeln:

”Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem. Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.”

Men varför de stackars fyrfotingarna, kräldjuren och fåglarna skulle drabbas är ju konstigt. Vad fan hade de gjort? Men flatlöss och fästingar skulle tydligen få vara kvar och slippa bortspolas. Kanske hade de också vunnit Herrens välvilja av någon anledning. Så insekterna och spindlarna fick väl någon sorts egen ark för att slippa spolas bort. Men att gud var less på människorna kan man förstå.

Så gud föreslog att Noa skulle bygga en ark innan den stora spolningen skulle börja. Numera finns ju måtten utskrivna i metersystemet i bibeln. Båten skulle vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. Så om man vill bygga en ark så är det bara till och ta fram verktygen och börja snickra. Men problemet är att få tag på goferträ. För det står att man bör välja detta träslag. Det är visst någon sorts cypress som växer vid Medelhavet.   Men det går säkert bra med furu på ekspant. 

Sedan kan ju gud ta itu med den eländiga mänskligheten igen. För om han var less på den på Noas tid, måste han ju vara urless på de eländiga tvåbeningarna idag. Ställer ju mest till elände. Men den här gången tänker han nog vänta till polarisarna smält och mänskligheten dränkt sig själv. Då tänker nog gud: ”Rätt åt dem. Här får de en fin planet och sedan förstör de alltihop. Lika bra att låta dem hållas, så är de nog borta om några år.”

Noa var ju den förste som odlade vin. Kanske var det det som väckte vår herres välvilja. För själv har han ju vanan att förvandla vatten till vin så fort han får en chans. Det finns ju en latins sentens som lyder: ”in vino veritas”. Det betyder ”i vinet sanningen”. Det låter ju fint. Men vad jag förstår handlar det ju egentligen om att man när man är full har man en tendens att säga vad man tycker och tänker, utan att tänka sig för. Själv tycker jag att ärlighet varar längst. Så jag säger oftast vad jag tycker och tänker oavsett grad av berusning. Det har inte alltid blivit så bra. Men å andra sidan slipper ni överraskningar. Vad ni ser är vad ni får. Varken bättre eller sämre. Så om ni tänker att Peter nog innerst inne är bättre än han verkar, så kan ni fetglömma det. Men så tänker ni nog inte. 

Nu funderar jag på vad jag skall göra för söndagsmiddag. Det skall nog bli något enkelt, lättlagat och nyttigt. För efter helgerna tror jag det passar bra. Och när jag ser ner på min mage, så tror jag ännu mer på att det är det rätta. Kanske rökta räkor, parmaskinka och några goda röror blir bra. 

Peter