Hej vänner!

Jag sitter här och funderar på spermier. Dessa små grodyngel-liknande kamrater som fyller en viktig funktion vid vår fortplantning. För de är liksom på något sätt små egna varelser känns det som. De små stackarna skickas iväg ut i ett okänt hav för en, utifrån deras storlek, lång simtur. Riktiga tuffingar är de små svansviftande figurerna. De simmar ju längre än det hade varit för oss att simma från Visby till Nynäshamn och tillbaks igen. Fast de stackarna får ju dessutom simma i tapetklister. Om de inte skickas iväg rakt in i en gummivägg och slår huvudet förstås. Jag kollade just hur många de är som brukar ge sig iväg på detta äventyr. Så där en tre- till femhundra miljoner är det tydligen vid varje start. Vasaloppet är ju ingenting jämfört med detta. Verkar faktiskt vara onödigt många egentligen. För det är ju bara en som vinner detta lopp. Resten dör som stillahavs-laxar efter leken. En på 500 miljoner vinner, vilket är rätt taskiga odds. 

En annan intressant sak med dessa våra små besvansade vänner är att de tydligen vet åt vilket håll de skall simma. Om de inte bara har oturen att fläcka ner ett lakan på stadshotellet i Eslöv. Men om de hamnar där deras uppgift är viktigare än så, vet de tydligen åt vilket håll som är det rätta. Undra hur de kan veta det. Kanske nosar de sig fram som taxar. Eller så avger det ägg de är på väg till en vacker och oemotståndlig sång som bara de kan höra. Som sirenernas sång i Odysséen, som kunde locka män i fördärvet med sin sång. Fan vet hur det går till. Men om det är en sång, så vet jag texten ägget sjunger:

”Kom min vän och

älsklingscell

är du söt och 

jättesnäll

Vi förenas

du och jag,

sådan är

naturens lag

Kom min vän

och kyss min kropp

du som vunnit

detta lopp

Du var snabbast

du var fin

trots att han var

full av vin

Han som sände

dig i världen 

på den långa 

trånga färden

Och hon som 

all hans lust har tänt

anar inte vad 

som hänt”

Peter