söndag 8 januari 2017

Hej vänner!

I morgon är det måndag och arbetsdag efter min långa julledighet. Jag har varit ledig från den 23 december till nu. Under tiden har det gått och blivit ett nytt år och det känns lite kluvet numer, när man börjar bli rädd om tiden och inte kan slösa med den hur som helst. Men inför detta är jag som inför så mycket annat maktlös och får bara flyta med strömmen. 

Det är alltså arbetsdag i morgon. Något som jag är lite ambivalent till numer. För jag trivs väldigt bra med att vara ledig under förutsättning att jag har saker att göra. Och det tycker jag att jag har för det mesta. Till exempel sitta och skriva till er tar lite tid men jag tycker om det. När jag skriver detta lyssnar jag samtidigt till Adagio för stråkar opus 11 av Samuel Barber och det är så vackert och vemodigt att man nästan måste gråta. Det passar fint ihop med mitt känsloläge för tillfället. För jag känner mig lite vemodig. 

Men i morgon går jag till jobbet och efter någon timme är det vardag igen. Det vet jag för så har det alltid blivit, även om det inför arbetsdagen känts att man gott kunde vara ledig ett tag till. Men, som sagt, det går fort över. 

Jag är egentligen en rätt tråkig typ numer. För jag har ingen större lust att ge mig ut på resor och äventyr. Det är i varje fall inget jag längtar efter för tillfället. Ni som brukar läsa min blogg kanske kommer ihåg att jag ibland dagdrömmer om att bo i ett litet hus på ett berg, med utsikt över ett hav av skog och en något större sjö. Och denna utsikt skall vara åt väster, så man kan sitta framför sitt hus och se solen gå ner bakom skogen och färga den något större sjön i guld. Och där skall jag sitta och dricka en kopp kaffe och fundera på vad jag skall göra nästa dag. Kanske plocka svamp eller ta kort på den i denna skog sällsynta orkidén skogsfru, som råkar växa just i närheten av mitt hus. Men det talar jag inte om för någon. Ej heller berättar jag att det vid en brant ovanför mitt hus på berget bor ett par berguvar. Jag talar inte heller om för någon var mina kantarellställen är belägna, snål som jag kommer vara. Ni får ta mig fan leta själva. Och jag skall ha en stor hund som skall heta Garm. Det skall vara en riktig bamse till hund. Antagligen en blandning mellan Irländsk varghund och Berner Sennen. Den kommer nog vara lite speciell. Sådan herre sådan hund kommer folk nog att säga och skaka på huvudet. Men på fredagarna skall jag äta surströmming, så då är ni välkomna. Det blir öl och nubbe också!



Peter

Inga kommentarer: