God morgon vänner!

Klockan är 6:43 på morgonen och jag är vaken och pigg. Har redan ätit lite frukost till och med. Det är konstigt med mig att när jag skall gå upp och jobba är jag ofta jättetrött. Men när jag är ledig och borde få ha sovmorgon vaknar jag jättepigg. På sommaren vaknar jag ofta redan vid fem när jag har semester och känner mig sugen på att ta itu med livet. Men det gör jag ytterst sällan en arbetsdag i januari. 

Jag har funderat på hur man skall få bort tankarna på den patologiska lögnaren i Vita Huset ur skallen. Som ni säkert hört brukade Astrid Lindgren och hennes systrar börja varje samtal dem emellan med att säga ”döden, döden, döden” när de blev äldre. Då var det liksom färdigsnackat om detta och de kunde prata om något annat och trevligare. Så borde man kanske börja göra för att slippa tänka på och prata om det jävla stolpskottet. Man säger bara ”Trump,Trump, Trump” och skakar på huvudet. Sedan börjar man tänka på och prata om något annat och trevligare. Jag tror jag skall pröva detta.

Själv är jag inte i toppform. Men kroppsligt är det rätt ok. För jag var på vårdcentralen häromdagen och fick i samband med detta lämna massa prover. De visade att jag var i fin form i stort sätt. Levern var till exempel ett praktexemplar till lever, vilket både gladde och förvånade mig lite. Men det var en del mindre saker i besiktningen som borde åtgärdas. Jag hade tydligen lite lågt med D-vitamin av någon gåtfull anledning. Så nu har jag fått D-vitaminpiller som jag skall äta. Men egentligen borde jag väl fått en resa till något soligt land som medicin. Italien till exempel. Ska ta upp detta behandlingsalternativ nästa gång jag träffar min doktor. Säga att jag nog tycker att sol och medelhavskost samt ett glas rött vin då och då är det som behövs.

Läkaren ifråga var förresten en ung och snygg tjej. Nu har jag lagt märke till att jag har börjat få svårt att bedöma yngre damers ålder. Det är liksom svårt att avgöra huruvida de är 20 år eller 30 år. Så jag kan bli förvånad när jag träffar en doktor, som jag tycker hon ser ut som hon nyligen slutat gymnasiet. Nu förstod jag att denna doktor minsann jobbat några år efter sin examen och därför knappast kunde vara 20 år. Men jag måste säga att det var en kvinna som utstrålade kompetens och ingav förtroende. Uppenbarligen en noggrann och duktig person som till och med upptäckte min vitaminbrist. 

Men som sagt är min själ något förmörkad, för det är lite ledsamt just nu. Som i den där gospeln som börjar: ”sometimes I feel like a motherless child”. Så känns det för närvarande, i denna konstiga värld i vilken jag slängdes ut i för 23180 dagar sedan. För jag tycker verkligen att livet och världen är konstigare än vanligt. Eller så har den alltid varit lika konstig men att jag just nu blivit påmind om detta faktum. 

Förra veckan var det Förintelsens minnesdag. Denna dag 1945 befriades koncentrationslägret  Auschwitz-Birkenau. När jag var barn hade detta ganska nyligen hänt. Om då någon hade förnekat detta uppenbara faktum hade han väl hamnat på låst avdelning, där han hörde hemma. Jag har ett kort  där en liten flicka står på en tågstation och tittar rakt in i kameran. Hon har just kommit till Auschwitz-Birkenau. Om några timmar är hon säkert död. Detta kort bör man titta på då och då för att påminna sig om vad rasism, nazism och andra totalitära ideologier verkligen är. Så fort någon börjar tala om att det politiska målet är viktigare än den enskilda människan, bör man tänka på detta kort. 

Peter