Hej vänner!

Nu är vi inne i den korta tid när de flesta träd fortfarande står gröna medan lönnens löv är röda, gula och fina. Så jordens axel lutar sig nu bort från solen för oss som bor på denna sida av klotet. Svalorna har flyttat och sitter väl som bäst på en telefontråd i Spanien och funderar på hur sommaren varit. Själv skulle jag också faktiskt gärna följt deras exempel. Nu sitter man ju mest och funderar på hur fan man skall stå ut med en vinter till.

Men hösten är en fin årstid. Lugn och kravfri på något sätt. En tid att gå i skogar medan skymningen faller. En tid att ro över stilla sjöar där varje årtag hörs milsvida över stränderna. Men också en tid där man sitter i lä och lyssnar på stormen med en kopp te och en smörgås med stekt ägg på. Kanske lite vemodigt funderande på de fåglar som lämnat oss och som man gärna vill träffa igen efter vintern. 

Men lönnar är fina om hösten. I Canada finns det sockerlönnar som man kan tappa på deras sav. Den kan man sedan koka ihop till lönnsirap och ha på de lite tjockare pannkakor man äter där till frukost. Lönnlövet är ju symbol för Canada. Det är fint. Sverige borde också ha något löv som symbol. Fast det är ju få löv som är lika fina som lönnlövet. Men vi kunde kanske ha björklövet som symbol. Eller hela björken. För det är ett fina träd. De är fina tidigt på våren innan det fått löv till och med. Speciellt om det växer blåsippor på backen under. Jag tycker mycket om konstnären Oscar Bergman. Och han var en mästare på att måla björkar med blåsippor under. Han var bra på att måla annat också. Men när jag tänker på hans konst är det just björkar med blåsippor jag tänker på. 

Själv är jag ju 62 år och det är ju liksom lite livets september. Även om det är en bra bit till vintern så anar man lite att den är på väg. Och inte fan sjunger man: ”hurra det snöar. Det var ju roligt hurra,” precis. Man prasslar ju mest runt i fjolårslöven som en koltrast och tänker på vad som livet nu har i beredskap. Dikt om detta:

I september

blev jag plötsligt rädd

för det jag kände

Jag borde vara

klok och klar

och inte ställa till elände

Inte sjunga på arbetstid

inte drömma som 

jag gör

Men det finns det 

i denna tid,

som all min klokhet stör

Och tiden tickar på

och snart är kylan

här

Och jag borde

vara klokare, men jag är

ju den jag är

Peter

PS Nedan målning av ovanstående konstnär DS