Hej vänner!

Jag hade egentligen planerat att resa till Stockholm i helgen och sedan till Västerås för att hälsa på mitt barnbarn. För jag får ju varje vecka bilder på honom och han växer och utvecklas så fort att man gärna vill kolla in honom regelbundet. Men jag skulle isåfall fått åka på lördag och hem på söndag och det blev för stressigt trots allt. Fast jag har bestämt mig för att gå ner i arbetstid från och med oktober och kommer då bara jobba fyra dagar i veckan. Mycket just bara för att kunna åka och hälsa på lillkillen.

Jag är ju ännu inte klar med att berätta om sommarens funderingar. Så nu berättar jag vidare om detta. Den 2 augusti skrev jag mitt föregående inlägg om hieroglyfer och sådant. Men den dagen var jag produktiv och skrev också detta:

2/8

Jag läser boken ”Berättelser från Odessa” av den ryske författaren Isaak Babel. Det är delvis en otäck bok. För Isaak berättar bland annat om de pogromer som drabbade hans familj. För Isaak var jude och i Ryssland inträffade regelbundet pogromer, där judar mördades och man stal deras egendom. Men han skriver om andra och trevligare saker också.

En sak som jag inte kan låta bli att lägga märke till är att Isaak så fort han skriver om kvinnor kommenterar han deras bröst. Han förefaller varit rätt fixerad vid kvinnors bröst. Man får liksom till slut lust och säga till Isaak på skarpen: ”Men nu får du väl lyfta blicken ur dekolletagen Isaak”. 

År 1932 bestämde Stalin och hans anhang att böcker skulle vara skrivna på ett visst sätt. De skulle inte vara fantasirika och fantastiska utan präglade av ”socialistisk realism”. De skulle väl mer handla om lyckan i det gemensamma arbetet på kolchosen och sådant. Isaak hade svårt att anpassa sig till detta påbud. Så 1939 blev han häktad och placerad i Gulag. Han avrättades eller svalt ihjäl 1941. Det är ingen som riktigt vet hur han dog. På den tiden kunde det nog räcka med att man hade fantasi och gillade kvinnors bröst för att bli avrättad. Så själv hade man väl också legat rätt pyrt till.

Det har regnat några droppar i kväll. Men det skulle behöva komma en riktig skur för det är väldigt torrt. Nu har kalloxen klivit ner i Bottenhavet och det har blivit lite motigt att bada. Nätterna är mörka och de numera sällsynta ålarna simmar förbi i mörkret. Så nu har vi bara surströmmingspremiären att se fram emot. Men då denna högtid inträffar är jag inte kvar på denna ö. Och att äta surströmming i en lägenhet i Visby är ju inte samma sak. Dessutom kanske grannarna gnäller över doften. För de finns konstigt nog en del som inte uppskattar den aromen. Men själv gillar jag surströmming och skulle gärna äta det oftare. Om jag bodde i ett hus på landet skulle jag öppna en burk då och då året runt. 

Sista åren har jag köpt filéad surströmming. Det är bekvämt för man slipper rensa. Och jag tycker att den numera är lika god som den som man får rensa själv. Det vattnas faktiskt i munnen när jag skriver om denna delikatess. Det är säkert!

Under antiken gjorde romarna en sås som hette garum. Den tillverkades av jäst fisk och var väldigt omtyckt. Den smakade kanske som surströmming. Gott med andra ord. Så Julius Caesar hade nog gillat surströmming. Även kejsar Augustus hade nog gärna ätit en klämma tunnbröd med surströmming. Han har ju förresten gett namn åt månaden augusti. Vad denna månad hette tidigare vet jag inte. Men jag vet hur man öppnar en burk surströmming om man vill undvika att bli nedstänkt av spadet. Man ställer burken på högkant och öppnar högst upp. Den gamla norrländska vanan att blanda grogg på surströmmingsspad och hembränt kan dock ge halsbränna för den som är ovan. Så det är klokt att ta med några Novalucol om man vill pröva denna specialitet.

Peter