Hej vänner!

Det har varit lite extra sommar några dagar som ni vet. Men nu skall det tydligen bli kallare och lite mer normala hösttemperaturer. Som ni kanske minns höll jag på att berätta vad som hände i somras. Jag hade ju då inte tillgång till dator utan skrev ner mina tankar i en svart skrivbok för att senare kunna leverera dessa till er. Så nu fortsätter jag med att berätta hur jag tänkte den andra augusti.

2/8

Klockan är sex på morgonen och jag har vaknat och är pigg. Jag kollade in nyheterna på min telefon. Det var bara det gamla vanliga hemskheterna. Så var väl egentligen den dagen förstörd.

Men ute skiner solen. Sedan jag kom hit till denna ö i Bottenhavet har det bara regnat någon droppe. Så det är väldigt torrt. Regnet har dragit förbi över fastlandet men hit har de inte kommit. Så det är dåligt med svamp, vilket är lite tråkigt. Men i natt var det ganska kallt och det har också blivit kallare i vattnet. Det börjar bli sensommar och det känns lite vemodigt. Jag är inte så modig. Men vemod är jag väldigt bra på. På tålamod är jag rätt värdelös, för jag är en rastlös sort. Inte heller övermod är jag bra på. Men vad gäller vemod är det inte många som slår mig på fingrarna.

Jag har förresten hört att jag efter lång och vemodig tjänst i år nog kommer att tilldelas Melankolimedaljen av tredje storleken ur kungens hand. Som ni vet kan vi vemodiga typer tilldelas denna i min ålder. Förr fick vi samband med utdelandet av denna medalj en flaska Bäska droppar. Men det har man slutat med. För vi som får denna medalj var ju så känsliga och tagna av stunden, att det bara brukade sluta med att vi drack upp hela flaskan och var apfulla på den efterföljande banketten. Brukade vara pinsamma historier. Det är ju illa nog som det är.

Jag läser just en bok om Jean-Francois Champollion (1790 - 1832). Det var ju han som återupptäckte hur man läste hieroglyfer. För det hade man helt glömt bort när han kom på hur man gjorde. Man var inte ens helt säker på om det var bokstäver eller tecken som i kinesiskan. Men Champollion kom på att varje figur faktiskt hade ett ljudvärde som våra bokstäver. Så det är tack vare honom vi kan läsa om vad som hände i Egypten för flera tusen år sedan. Om vem som var farao och annat. 

Forntidens egyptier trodde ju på ett liv efter detta. Men också att man då kunde ha nytta av sin kropp. Det var ju därför man bevarade den som mumie om man hade råd. Det var ett jävla jobb att göra en mumie av en död människa. Tog visst flera månader att få till det. Men till slut låg döingen inslagen som i ett stort paket. Bevarad för evigt om man vill använda sin kropp i dödsriket. Vilket man ville. Även om man såg rätt jävlig ut. Men tack vare Jean-Francois Champollion kan de gamla egyptierna berätta för oss hur de trodde livet och livet efter livet var beskaffat. Nedan bild på honom.

Peter

f