Hejsan vänner!

Den 14 juni på kvällen skrev jag detta.

Som ni ni vet är jag rätt noga vad gäller käk och äter inte vad fan som helst. Ej heller dricker jag vad som helst. Jag skulle till exempel aldrig dricka Coca-cola till mat. Eller mjölk till surströmming. Men jag är ingen anhängare av väldigt tillkrånglad mat. Fina råvaror enkelt och väl tillagade är min melodi. Sedan kan det vara sjötunga eller blodpudding. Det var förresten länge sedan jag åt blodpudding. Det tror jag att jag skall köpa nästa gång jag åker iland och handlar. Samt en burk lingonsylt. För det är nödvändigt till blodpudding. När jag gick i skolan så brukade vi få riven vitkål blandad med lingonsylt till blodpudding. Det var rätt gott. Numera tror jag inte att barnen får blodpudding i skolan. Det är synd för det är både nyttigt och gott.

När jag började skolan 1961 var jag förresten rätt skraj. Bland annat för att jag inte kunde läsa. Jag minns att jag grät för att jag inte kunde få ihop de förbannade bokstäverna till något begripligt. För jag hade förstått att läsning var ett viktigt inslag i skolans verksamhet. Så hur fan jag skulle kunna delta i denna var en gåta. Jag tror att min kompis Johan Leander kunde läsa. Han kunde i varje fall läsa i en bok. Men om det egentligen var bokstäverna han läste eller bara det att han återgav innehållet genom att titta på bilderna kunde jag ju inte riktigt kolla. Men jag trodde att han kunde läsa för han sa att han kunde. Och det vågade man inte ifrågasätta för Johan Leander hade ett jävla humör och kunde slåss när han blev arg.

Peter