Hej vänner!

När jag skriver detta ligger katten och sover på sängen bakom mig. Han verkar må hur bra som helst och kommer väl snart vilja gå ut på en promenad. Men först kommer han gå ut i köket och kolla att det finns mat i matskålen. Det gör han varje morgon. Ofta äter han ingen frukost. Men han vill kolla att den är serverad, när han blir hungrig och kommer in efter morgonpromenaden. Han verkar må lika bra som vanligt med andra ord. Men den 24 juli var det annorlunda. Vilket jag kommer att berätta om nedan.

24 juni 2016

Idag blev kamrat katten huggormsbiten. Jag ringde till djursjukhuset i Sundsvall och frågade vad jag skulle göra. De sa att då jag befann mig på ön så var nog det bästa att stanna kvar där och avvakta. För när man blir biten av en huggorm bör man ta det lugnt. Inte oroa sig och fara runt. Och kamrat katten skulle nog bara bli orolig om han stoppades in i en transportbur och forslades över havet. Det hade nog varit rätt stressande. Dessutom så gör man inte så mycket på sjukhuset än låter katten vila och observerar den. Man ger inte hundar och katter kortison längre. För det gör att de känner sig bättre och kan börja springa runt. Vilket inte är bra alls. Så vi får avvakta till i morgon och se hur han mår. Men det känns oroligt. Nu sover han och verkar inte ha ont. Men tassen han blev biten i är väldigt svullen. Nu får han vara inne ett slag och vila upp sig. Vilket elände.

Den 25 juni

Kamrat katten mår klart bättre. Igår sov han hela dagen. Men idag har han ätit och druckit. Han är fortfarande väldigt sänkt, men verkar komma igen så sakta. Nu får han vila. Men han verkar tycka det är ok, för han är fortfarande trött. Nu ligger han i skuggan under en rönn och sover. Jag har koll på honom. Men jag tror han är för trött för att gå iväg någonstans. 

Det var en elak orm som bet honom. Möjligtvis kan man säga till ormens försvar att det kanske är lite jobbigt att få en massa klor körda genom ryggskinnet. Kan ju upplevas som provocerande. Men att spruta in gift i en snäll katt är att ta till övervåld. Nu får man hoppas att kamrat katten har lärt sig en läxa och låter vår korvformade vänner vara i fred i fortsättningen.

Jag har ju tidigare haft en mycket god relation till ormarna på denna ö. När mina döttrar var små klippte jag gräset runt huset kort. För huggormar gillar inte att ligga öppet på på kort gräs. Men det ger jag fan i nu för tiden. Och ser jag en huggorm brukar jag artigt be den lämna platsen. För denna ö:s ormar och jag hade kommit överens om att respektera varandra. De skulle ge fan i mig om jag gav fan i dem. Ömsesidig respekt och artigt umgänge vad det som gällde. Därför är jag besviken att en av dess företrädare har varit så taskig mot kamrat katten.

Men trots det inträffade är jag inte så rädd för ormarna på denna ö. Jag är mer rädd för taskiga människor. För det gift dessa sprider kan sitta väldigt länge. Ibland hela livet. 

(Den 21 augusti

Dagarna efter ovanstående blev katten allt bättre och snart var han som vanligt igen. Jag kommer trots detta be veterinären ta prover på honom och kolla att lever och njurar inte tog stryk av ormbettet. För jag läste att man bör göra det efter någon månad.)

Peter