Hej igen vänner!

Åter till sommarens funderingar. Den 27 juli skrev jag följande:

27 juli 2017

Det är ”Stockholm Pride” den här veckan. Med då jag, som ni vet, befinner mig på en ö i Bottenhavet kan jag inte vara med och fira. Det är inte hela världen även om jag förstår att jag är saknad. 

Fortfarande finns det folk som blir jävligt upprörda över att en del människor kärar ner sig och tänder på folk av sitt eget kön. Det är ju helt obegripligt att man kan bli sur för det. Vad fan gör det om två vuxna människor blir kära i varandra. Det skadar väl ingen annan vad jag förstår. Det är väl bara bra. Lycka till, säger jag. 

Tänk om någon skulle ha synpunkter på mitt kärleksliv. Någon skulle komma och säga att det är synd och förtappelse att ha ihop det med en kvinna. Att det är emot naturen och leder rätt åt helvete. Då skulle man bli både ledsen och förbannad. Men så taskiga finns det en minoritet av människor är mot homosexuella människor. Fast de inte gjort något annat än varit sig själva. 

Jag bor ju granne med Brämöns kapell. Till detta lilla fina kapell hör en lite kyrkogård. Numera är det där flera gravstenar under vilka det ligger folk jag träffat och pratat med. En del bara för några år sedan. Det känns konstigt och mycket ledsamt att jag inte längre kan prata med dem som förut.

Det finns ett underligt TV-program där några medier åker runt och pratar med de avlidnas andar. Det går till så, att någon har besvär med en ande eller två som bråkar med dem. Så kommer mediet och ser mystiskt ut och talar om att det är en man som hade ont i magen eller ryggen eller möjligtvis någon annanstans när han dog som är anden. Tyvärr har andarna alltid något talfel som gör det svårt för mediet att riktigt uppfatta vad de säger. Så mediet brukar säga: ”jag får ett a eller möjligtvis ett e. Känner ni någon som har ett namn som börjar på dessa bokstäver. Eller möjligtvis någon annan. Och det gör de som är hemsökta av andar. De ser glada ut och säger: ”det måste vara morfar för han hette Erik och det börjar ju på E. Dessutom hade han ont i ryggen åren innan han dog. Det måste vara han.” Sedan säger mediet att han skall hjälpa anden över till andra sidan. Så gör han det och så är programmet slut.

Själv skall jag minsann bli en jobbig ande och smita in i dambastun, sno fina vinflaskor och sådant. Och kommer något jobbigt medium och frågar vem jag är, så skall jag säga att det börjar på X eller Z eller möjligtvis på 5.

Peter