Hej vänner!

Den 23 juli skrev jag följande lilla epos fyllt av glädje och tillfredställelse. Den avslutas med en dikt som jag tidigare skrivit på Facebook. Så ni som läst den tidigare får här en repris att glädja er åt.

Den 23 juni 2016.

Det har idag varit en ljuvlig sommardag här på denna ö i Bottenhavet. Solen har skinit från en blå himmel och det har varit riktigt varmt. Dessutom har min gikt gått över i stortån. Vilket är en oerhörd förbättring av denna tå. Nu är den som ny skulle jag säga.

Ute blommar och doftar gulmåran och det känns som sommaren har nått sin höjdpunkt. Det skall visst fortsätta att vara varmt ett tag till. När jag inte är på denna ö tycker jag inte så mycket om värme. Men här fläktar det oftast och man kan bada om det blir för varmt. 

Men att min onda tå har blivit snäll igen och att det är så fint och vackert känns som en förälskelse. Ni vet den där tiden då man tycker det är helt ok och ligga och trängas med någon i en 90 centimeter bred säng. Efter ett tag upptäcker man väl oftast att det är rätt varmt och obekvämt. Och att man nog gärna vill ha en egen säng bredvid den man ligger och trängs i. Det är nog ett tecken på att förälskelsen börjar mogna till mer vardaglig kärlek. 

Men denna sommardag som jag på en annan plats skulle uppfatta som lite varm är här perfekt. Som en lagom varm sängkamrat som man ganska nyss har träffat. Dikt på detta:

Min tå är fri 

från gikt

och det är värt 

en dikt.

För åter går man

runt bland blommor 

och blad

Man gnolar på en sång 

och känner sig 

rätt glad.

Nu får man sköta

sig och bara dricka

vatten

Men det går säkert bra

hälsar jag och 

katten!

Peter