Hej vänner!

Den 22 juli skrev jag följande.

22/7-2016

Nu blommar rallarrosen, gulmåran och älggräset här på ön. Och blåbären börjar bli färdiga. Det är fruntimmersveckan förresten. Den brukar ju vara regnig. Men i år skall den enligt SMHI bli en solig och fin vecka. Men när rallarrosen blommar känns det som något händer. Det gröna blir liksom mörkare grön och det blir lugnare i naturen. Fåglarna blir tystare och på något sätt allvarligare. Utom svalorna som istället verkar lite oroliga. 

Idag är det molnigt här på morgonen. Fast det skall visst bli soligt om några timmar. Igår var det en stor sol på väderkartan. Men det var tydligen lite fel. Det är på något sätt lite skönt att solen inte skiner. Kravlöst på något sätt. 

Jag sitter här och tänker på fantasi och dagdrömmar. När jag var barn dagdrömde jag mycket. Jag kunde gå hela dagen och hitta på historier. Jag fantiserade om att vara pälsjägare eller upptäcktsresande eller något annat. När jag var barn fanns det nämligen upptäcktsresande. En hette  Sten Bergman och han var och upptäckte på Nya Guinea. Han upptäckte annat också men jag minns mest just hur han var på Nya Guinea och upptäckte. Samtidigt upptäckte ju papuanerna på Nya Guinea Sten Bergman. En gång var han faktiskt på min skola och höll föredrag som handlade om folket och naturen på Nya Guinea. Det var ett föredrag med bilder av paradisfåglar och av gubbar som piercat sig med en svinbete i näsan. Det fanns också bilder av gubbar som gick runt med meterlånga penisfodral. Vilket verkade rätt opraktiskt. Men samtidigt lite intressant. 

Sten Bergman hade en speciell röst. Ljus och pressad på något sätt. Men han var ändå lätt att lyssna på. Före han berättade spännande saker. Från Nya Guinea brukade han ta med sig paradisfåglar som han hade i burar i sitt hem. Varför han tog med sig dessa fåglar vet jag inte. Det var dumt gjort. För jag gillar inte att man sätter fåglar i  bur. Fåglar skall få flyga runt som de vill. 

Han skulle tagit med sig några penisfodral istället. Jag läste förresten en gång en bok om en missionär som kom till Nya Guinea. Han kom på att de han kristnade kunde sätta en liten tvärslå på sitt penisfodral. Så det blev som ett kors. På de sättet kunde skilja på vilka han döpt och vilka som återstod. Boken heter förresten ”Ingen tobak. Inget halleluja” och är skriven av Eric Lundqvist, har jag för mig. Så det är inget jag hittat på.

Själv innehar jag inget penisfodral från Nya Guinea. Men om jag hade ett skulle jag sätta på en liten tomteluva till jul och några fjädrar till påsk.

Peter