Den 15 juni på kvällen skrev jag följande:

Hej vänner!

Ibland tänker jag på kapitalismen. Vem uppfann den? Jag menar att socialismen och kommunismen hittade ju Marx och Engels på. Men vem hittade på kapitalismen? Reggiesångaren Bob Marley sjöng ju om Babylon. Jag tror han att han snackade om kapitalismen. Så jag kollade lite i bibeln om Babylon. Fast där stod det bara massor om den babyloniska fångenskapen och allt elände som skall drabba denna stad. Inte något om kapitalismen. Så frågan kvarstår. Vem hittade på kapitalismen. Eller den kanske bara uppstod. Som liksom självalstrad ur intet. För på medeltiden trodde folk att löss och loppor kunde skapas av sig själva ur lort och avfall.

Problemet med kapitalismen är att en del blir så fattiga och andra så väldigt rika. Fast det brukade hända i kommunistiska länder också när jag var ung. En del hade datjor utanför Moskva och andra stod femton timmar i kö för en limpa.

Själv vill jag att alla människor skall få äta sig mätta och ha tak över huvudet. Samt få vård om de är sjuka. Men det tror jag de flesta normala människor vill. För normala människor är snälla. Men jag vet inte om de har så mycket att säga till om. Fast fan vet om jag är normal. Men vad gäller detta är jag bestämd. Inget är bra förrän alla får äta sig mätta och har tak över huvudet. Samt får vård om de har ont i magen eller ryggen eller någon annanstans. Och alla barn skall få mat varje dag och slippa frysa. Men nu är det inte så, vilket påverkar mitt humör. Dikt om detta och hur det påverkar mig:

Jag vet inte

när det hände

och inte var jag var

Och varför vet jag inte

jag har inget

svar

För i mig finns

ett mörker

en outgråten gråt

Och det är allt

jag har

plus en gummibåt

Jag önskar att jag

slapp den mörka

kalla ton

Och alla dessa tankar

som stavas

depression

Det finns det

medicin mot

som gör en trött och loj

Man blir glad

men tappar lusten

så det är inget skoj

Så jag får kämpa på

till ljuset kommer

åter

Men nu är jag

som jag är

och hoppas ni förlåter

Att jag är i vägen

och har lätt till

gråt

Och att jag är

i vägen

med min gummibåt

Ett stort tack till Frank och Inger som fick mig att känna mig välkommen i deras länning med min i vanliga fall svårplacerade gummibåt.

Peter