Hej vänner!

Som ni vet lever jag i det avtagande testosteronets tid. Det är ju en del av det manliga åldrandet att detta hormon minskar. Det tycker jag är helt o’key. För jag tror att jag blir mer förståndig och lugnare när så sker. Fast än har jag inte märkt någon större förändring. Jag är lika obetänksam som tidigare och inte har jag blivit lugnare. Men jag har iallafall det att se fram emot. Då skall jag sitta i lugn och ro och tänka på viktiga saker och inte bli störd av testosteronets förödande inverkan på tankeapparaten. Får ju en bara att tänka på massa dumheter. Men så är det ju ett könshormon också. Min katt har ju inte längre kvar de kulor som producerar detta hormon. Det är säkert därför han är så klok och förståndig. 

Det har varit en rätt trist lördag. För jag har mest varit inne och inte haft lust att göra något. Dessutom har det varit mulet, blåst och regnat en del. Jag borde väl gjort något för att roa mig. Men det gjorde jag inte, vilket var dumt. För nu känner jag mig lite nedstämd. Men det beror nog också att jag är bekymrad över världsläget. Hoppas det blir cykelväder i morgon. Liten dikt på detta:

I kväll så blev det liksom höst,

fast världen väntar vår

Och här så sitter jag

medan tiden går

Och utanför är mörkret

stort och ganska trist

Själv så är jag trött,

och har väl drabbats av nån brist

För det är något 

jag saknar nu i kväll

Kanske ett hormon

eller någon som är snäll

Som tröstar mig och säger:

det blir säkert ljust och vår

Fast i kväll så är det mörker

dit ljuset inte når

Peter