Hej vänner!

Som en del av er vet brukar jag sjunga ibland. Nu har jag börjat fundera på varför jag gör det. För det är ju liksom inte alldeles nödvändigt egentligen. Och oftast inte så uppskattat.  Fast det är klart så länge det funnits människor, har de väl sjungit på något sätt. Men det är ju inte helt lätt att förstå varför de gjort det. Det kan visserligen vara trevligt och ibland vackert med sång. Men det är ju inte direkt livsnödvändigt för artens överlevnad. Att äta, undvika faror och fortplanta sig är ju nödvändigt för vår överlevnad. Men inte sång. Så varför sjunger vi egentligen. Nu är ju sång i de flesta fall inte en direkt skadlig sysselsättning. Men sjunga behövs ju egentligen inte. Inte heller är det nödvändigt att dansa för att överleva. Vilket jag är ett levande bevis för. Jag är nämligen värdelös på att dansa. Trots detta har jag överlevt hyggligt.

Jag vet inte hur länge det funnits musik i vår mening i världen. Men dunkat på trummor har man nog gjort väldigt länge. Och hoppat runt och dansat lika så. Fast hur länge det funnits musik med flera instrument vet jag inte. Kan ju knappast varit så jättelänge. Jag undrar om neanderthalarna lirade några instrument? Och om de gjorde det så kan man undra varför? Men dansade gjorde de säkert. Även om det inte var wienervals, gissar jag. För jag tror inte de gillade tretakt, utan mera körde något bossa-novaliknande. Men huruvida neandertalarna sjöng är tveksamt. Men inte omöjligt. Själv sjunger jag sällan numer. Men det händer när det serveras surströmming med tillbehör. Då brukar jag ibland bli lite ohämmad och brista ut i sång. Gärna en tonsatt dikt av Dan Anderson eller något annat stort och vemodigt. Nu en liten dikt om detta:

Varför jag sjöng

var svårt att förstå

och så ofta i moll

fastän himlen var blå.

Men ibland så blev det

en glad liten låt

och då var det oftast

surströmming jag åt.

Nu sjunger sällan

min mörka bas

fast det händer ibland

på fina kalas

Sjunger om skogar, kärlek,

längtan och tröst

om vemod och ömhet

för det passar mig och min röst

 

Peter