Hej vänner! 

Det är långfredag och jag är i Stockholm. Det var ett tag sedan jag var här och det känns lite konstigt som vanligt. Men numera säger jag nog oftast att jag skall åka hem till Visby när jag är här. Länge sa jag att jag skulle åka hem till Stockholm när jag var i Visby. Så nu har jag nog flyttat på riktigt till Kaninholmen. Långfredagen är ju en ganska vanlig fredag nu för tiden. Annat var det när man var barn. Men det har jag ju tjatat om på denna blogg de senaste långfredagarna. Så nu får jag skärpa mig och skriva om något annat. 

Det var en kompis som undrade om jag inte kunde berätta något om Påskharen. Det är ju en konstig krabat som av någon anledning levererar godisägg till ungar vid påsk. Oklart varför. Jag googlade på påskhare men det stod inte mycket om detta djur på Wikipedia. Bara att han kom från Tyskland och kanske hade något med fruktsamhet att göra. Men vad han har med äggen att göra stod det inget om. Men häxor brukade ju ha trollharar som tjuvmjölkade grannarnas kor förr i tiden. Så kanske har det med det att göra. Jag har aldrig ätit hare. Fast jag har hört att det inte skall vara så dumt. Jag har inte heller ätit kanin någon gång vad jag vet. Men i Frankrike och Italien äter man ju gärna kanin. 

Det kommer mig att tänka på min släkting Jean Vedmar Uddenberg. Hans mor var ju fransyska och det var nog därför han lärt sig uppskatta kaninkött. Under andra världskriget hade man ju även i Sverige ätit en del kanin då detta kött inte var ransonerat. Men under 50-talet försvann detta utmärkta livsmedel från hyllorna. Men Jean Vedmar kom på att en affärsidé skulle vara att starta en uppfödningsanläggning för kaniner och där också utveckla produkten. Men han började i begränsad skala. Han köpte en tomt inte så långt från Farsta söder om Stockholm och ett tiotal kaniner. Runt anläggningen satte han ett högt hönsnät och han satte också upp en mindre slaktbod för avlivning av de små godbitarna. Dessutom fanns där en motordriven köttkvarn med korvhorn där han gjorde sin sedan så uppskattade kaninkorv. Den rökte han i en rök han byggt på tomten. Det hela fungerade utmärkt och korven såldes på Östermalmshallen och i delikatessaffärer. Men det var en relativt dyr lyxprodukt. Anläggningen var för liten för att kunna drivas mer effektivt och affärsmässigt. Men det var en trevlig liten industri där både Jean Vedmar och kaninerna trivdes. För de senare fattade aldrig vad som hände i den lilla boden de hade som granne. 

En bra sak med kaniner är att de inte är svåra att föröka. För de förökar sig som kaniner. De är helt enkelt nästan bäst i världen på detta. Jean Vedmar hade börjat fundera över detta. Han använde nu alla delar av kaninerna till att framställa olika produkter. Av köttet gjordes nu inte bara den berömda korven utan även en kaninpaté och en sylta. Benen kokade han buljong på som användes till både syltan och i den franska kaningryta som serverades på Operakällaren och Stallmästargården. Pälsen sålde han till en körsnär i Enskede som han kände. Där förvandlades den till både mink och sobel. Det enda som han inte riktigt visste hur han skulle använda var kaninhanarnas testiklar. Han slängde kilovis med dessa varje år till ingen nytta. 

Men så kom han på en idé. Som ni vet har kineserna ovan att försöka förbättra sin potens med helt verkningslösa produkter. De har snart utrotat varenda noshörning på grund av detta. Men de glufsar också i sig kilovis med malda renhorn för att de tror att hårda saker är positiva för att förbättra potensen. De har de hållit på med i hundratals år utan att det hjälpt ett jävla något. För impotenta kineser har lite svårt att dra slutsatser av sina erfarenheter. De tänker: "nähä, den här gången funkade det inte så nästa gång dubblar jag dosen av noshörningshorn", och så håller de på. Fast en dag ger de upp och säger förtvivlat "jag står inte ut längre". Då säger deras fruar: "Det är väl ingen nyhet" Och det är först då de förstår att det inte funkar med vare sig noshörning eller renhorn.

 Nåväl, åter till Jean Vedmar och hans kaniner. Han kom på att kaniner sällan har potensproblem. Han hade iallafall aldrig märkt något sådant. Snarare tvärtom. Så han tänkte att man skulle kunna använda de överblivna kanintestiklarna till att framställa ett potensmedel. Detta gjorde han på enklast möjliga vis. Han köpte ett antal glasburkar fyllde dessa med de små kulorna och slog på finsprit. Den senare framställde han själv i köket för han ville att det skulle vara en hantverksmässig naturprodukt.

 Jean Vedmar insåg från början att produkten nog lämpade sig med för den kinesiska marknaden än hemmamarknaden. Så han tog kontakt med den kinesiska handelsattachén. Denne blev mycket intresserad och sa att det säkert fanns flera personer i partiets högsta ledning som kunde tänka att köpa några burkar. För produktionen var ju begränsad och priset därför relativt högt. Tretusen för 100 gram var nog mer än de flesta kineser hade råd med. Men i partiets ledning var det ju en helt annan sak. Jean Vedmar försäkrade att denna produkt var helt överlägsen både noshörningshorn och rendito. Om man tog ett av de spritindränkta pillren skulle man bli som en potent kanin i sängen.

 Redan efter några veckor kom det en beställning på hundrafemtio burkar från Kina. Vad Jean Vedmar inte visste var att nästan hela beställning gick till Kinas dåvarande ledare, partiordförande Mao Zedong. Man skall tydligen stava hans namn så nu för tiden. Ordförande Mao hade nämligen just den typ av problem som pillren skulle hjälpa emot. Dessutom var han ju en pervers gubbsjuk figur som brukade bjuda in unga kvinnliga partimedlemmar till sin båt på Yiangtse-floden. Men det hade på grund av hans fetma och ovanstående bekymmer bara blivit fånigt de sista åren. Han hade mest tittat på de rädda och förskräckta unga damerna i uniform som en annan Juba the hut ur Star Wars. Men mer än så hade det inte blivit. Men nu hade den nya medicinen från Sverige kommit och nu skulle det bli andra grejer. 

 På burken stod det att ett piller skulle tagas någon timme före påstigandet. Men ordföranden och den store rorsmannen tycke att han med tanke på sina problem och sin vikt nog borde öka dosen något. Så han smällde i sig tio stycken spritindränkta piller på en gång. Nu var ju alkoholhalten i dessa nästan 90 % så efter en stund blev ordförande Mao rätt ostadig i sin gång. Men samtidigt liten sugen på att träffa de inbjudna damerna. Som ni vet ökar alkohol lusten, samtidigt som den påtagligt minskar förmågan. Men partiordföranden var nu i ett tillstånd där han var rätt nöjd med det förstnämnda. Han slängde i sig ett tiotal piller till och och raglade fram mot rummet med damerna. Han tar sats och sliter upp dörren och ropar "här kommer jag" och rusar in, tror han. 

Det är dörren till däcket han sliter upp i fyllan och villan. Där sitter stora delar av hans uppvaktning. Så de högre partimedlemmar och högre militärer ur folkets armé som sitter där får se hur ordförande Mao rusar ut ostadig på benen och faller över relingen. På den här delen av Yian-tse är det rätt strömt och de som sett ordförandens oväntade försvinnande ner i floden är liksom förlamande under en stund. Så ordförande Mao flyter iväg en bra bit innan någon börjar reagera. Men en äldre man några 100 meter bort ser vad som hänt och rusar ut i vattnet för att försöka dra upp ordföranden. Men det är som att försöka dra upp en spritindränkt sjöko. Så han är tvungen att släppa taget och ordföranden far vidare i strömmen ytterligare någon km. Men där går han på grund på en lerbank. Så folket i den intilliggande byn får plötsligt höra några några konstiga ljud från floden. När de går ner för att titta får de se en konstig varelse som indränkt i lera sluddrande skriker fram något obegripligt. Då det uppenbarligen kan vara något farligt som en vilsekommen valross så tar man kontakt med polisen för att få eländet avlivat.

 Men som tur är har då några av passagerarna på båten nått fram med en räddningsbåt. På den lastar de på Den Store Rorsmannen som luktar sprit och gyttja på ett rätt oaptitligt sätt. När man kommer iland spolar man av honom med en brandslang och lägger honom i en lastbil för transport till Peking. Det är detta som ligger bakom den långa simning i Yian-tse som var upptakten till kulturrevolutionen. Vidare den uppenbara psykiska insufficiens som låg bakom denna katastrof i Kinas historia. Vidare till den kinesiska handelsattachéns avhopp samma år, för han vågade inte åka hem. Jean Vedmar la förresten ner sin kaninfarm samma år för Djurens vänner kom dit en natt och släppte ut alla kaniner. 


Peter