God kväll i stugan!

Nu var det ett tag sedan jag skrev något på denna blogg. Det beror på att jag inte känt mig i form den sista tiden. Jag har känt mig lite febrig och har dessutom ett öra som jävlas efter att ha fungerat rätt dåligt en längre tid. Själva hörselgången har blivit trängre under det senaste året och nu verkar den beckat igen helt. Sådant påverkar mitt humör negativt och jag orkar liksom inte med mer än att jobba och vara irriterad på öronjäveln som lagt ner verksamheten. Jag var hos doktorn och han sa att jag skulle fylla på med några örondroppar. Men då började även det andra örat fungera dåligt, så allt lät som jag bodde i en plåtburk. Så jag kunde inte fortsätta med dessa droppar.

Man får hoppas att det blir någon lösning på detta elände snarast. Men i kväll känner jag mig trött  och lite febrig, som sagt var. Så kanske stannar jag hemma i morgon. Vi får se hur det utvecklar sig. Man skulle ha älgöron egentligen. För älgar har rejäla lurar som nog inte beckar ihop i första taget. 

Det kommer mig förresten att tänka på kung Midas. Det var ju en dum rackare på 700-talet f.kr. Det var ju han som den utmärkte guden Dionysos erbjöd att få valfri önskan uppfylld. Midas sa ju då att han önskade att allt han vidrörde skulle förvandlas till guld. Men när han då skulle äta så blev ju då även hans mat förvandlad till guld. Och det var ju varken gott eller lätt-tuggat. Så han fick be Dionysos att ta tillbaka sin gåva för att få i sig något käk. Som tur var var Dionysos snäll, och lät honom slippa gå runt och förvandla allt möjlig till guld. Dionysos var ju vinets gud, vilket också var en fin egenskap.

Men Midas råkade ju illa ut en gång till. Då var de gudarna Pan och Apollon som grälade om vilken av den som spelade vackrast musik. Midas gillade tydligen flöjtmusik bäst och sa att Pan nog spelade trevligast. Men då blev Apollon förbannad och gav Midas åsneöron. Men Midas satt på sig en mössa för att dölja sina ovanliga öron. När han skulle klippa sig var han dock tvungen att visa sina öron för sin frisör. Denne kände att han måste berätta det för någon för att inte spricka. Så han grävde ett hål i marken och viskade ner i hålet ”kung Midas har åsneöron”. Och sedan skottade han igen hålet. Men det började växa vass där hålet varit och när det blåste viskade vassen: ”kung Midas har åsneöron”. Själv skulle jag faktiskt tycka det vore rätt o,key med åsneöron bara de funkade bägge två. Det är ju i alla fall bättre än att ett som lagt av nästan helt. 

Jag hade förresten tänkt äta något grekiskt i helgen. Moussaka eller lamm med satziki eller något sådant. Så jag tänkte köpa en flaska Kourtaki. Som de kännare ni är, vet ni säkert att det är det enda vinet på bolaget som är smaksatt med kåda från aleppotallen. Under antiken använde man ju denna kåda för att försluta de amforor i vilket man förvarade vin. Detta gjorde att vinet fick sin speciella smak och doft. Men nu visade det sig att det inte fanns något vin av den typen på Systembolaget. I varje fall inte i Visby. När jag frågade varför så visade det sig att efterfrågan på sådant vin var för liten, så man slutat ta in det. Det är naturligtvis en världslig sak. Men vin med denna smak har druckits i 5000 år och det kändes lite trist att sluta med det nu. Dessutom var det ju ett sådant vin som Sokrates, Platon och Aristoteles drack. Och det känns ju lite fint att säga att: ”jag dricker samma vin som Sokrates”. 

Jag dricker det vin

som Sokrates drack en kväll

på ett gästabud.

Där diskuterades
då kärlekens väsen

och hur Eros jobbar som gud.

För nog är han

stark denna kärlekens gud

som ställer till det ibland.

Men visst är det fint

att tillsammans gå hem

och hålla varandra i hand

Peter