God kväll vänner!

Jag har gått runt och suckat på den senaste tiden. För det har varit en eländig tid, enligt min mening. Krig, mord och övergrepp till förbannelse. Och dessutom en galning som man riskerar få som president i amerikat. Herregud var är världen på väg. Så det är klart att man suckar över eländet.

Det kommer mig att tänka på poeten Erik Johan Stagnelius som föddes 1793. Han hade det inte så lätt och hade all anledning att gå runt och sucka. Det var visst en knepig fan som var lite underlig i skallen. Dessutom såg han visst lite speciell ut. Snygg var han inte och inte blev han mer tilldragande av sitt idoga supande. Han var nog en olycklig stackare som hade all anledning att sucka runt i början på 1800-talet. Det var han som skrev följande:

”Suckar, suckar äro elementet, 

i vars sköte Demiurgen andas. 

Se dig om! Vad gladde dina sinnen? 

Kom ditt hjärta fortare att klappa, 

och med fröjdens milda rosenskimmer? 

flyktigt stänkte dina bleka kinder? 

Säg vad var det? Blott en suck av vemod 

som ur andelivets källa fluten 

vilsefor i tidens labyrinter.”

Nu vet jag inte vad en Demiurg är för en figur. Ej heller vet jag anledningen till han andas i elementets sköte. Men suckar vet jag vad det är. För jag suckar rätt mycket själv nu för tiden. Som det står i bibeln: ”Suckar har blivit mitt dagliga bröd, min klagan är som forsande vatten.” Och det är ju inte så kul. 

Men som sagt man får väl inte förtvivla utan tänka på ”fröjdens milda rosenskimmer ”. För även om det skimmrar rätt dåligt med fröjd just i kväll, så blir det väl bättre. För det brukar det bli till slut. Och snart kan man cykla igen, utan att frysa genitalierna av sig. Och lärkorna är på väg och stararna likaså. Sedan är det snart dags lite roséskimmer i glasen. Och sparris med smör och salt. 

Men vem den där Demiurgen är vet i fan. Var han håller hus vet jag inte heller. Kanske bor han i Gnesta och där driver en vägkrog av dålig kvalité. Och det är ju klart man suckar över sitt öde, om det är på det viset. 

Peter