Hej vänner!

Som ni vet bor jag i Visby på Gotland. För dem som inte vet hur det ser ut här har jag tagit lite bilder som kommer längst ner på denna text. Gotland är ju en ö. Det passar mig fint då jag ju tycker om öar. Den engelske författaren John Donne (född 1572) skrev ju: ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.” Han menade väl ungefär att mänskligheten är en helhet och att vi alla hänger ihop. Fast jag känner mig ibland som en ö och lite ensam. Men annars har ju John Donne ganska rätt. När jag varit ensam några veckor och nöjd med det, känner jag mig plötsligt ensam. Fast jag kan känna mig rätt ensam även när jag är omgiven av andra. Ibland faktiskt mer ensam då. Konstigt, men alldeles sant. I engelskan skiljer man ju mellan "alone" och "lonly". Det borde man göra på svenska också. För det är en jävla skillnad.

Som ni vet är Visby innerstad omgiven av en mur. Jag bor innanför denna mur. Nu kanske ni tror att muren byggdes för att skydda staden från överfall från främmande makter. Till exempel från öster, där främmande makter brukar komma ifrån. Men det är fel. För muren byggdes faktiskt för att skydda den välmående staden från de på resten av Gotland boende gutarna. Man var väl rädd att dessa skulle komma travande från Slite, Hemse och Klintehamn och överfalla staden. För där bodde rika tyska, ryska och svenska handelsmän som ingick i Hansaförbundet. Så att bygga murar mot en fattig omvärld är ingen ny idé. Har aldrig funkat något vidare.

Men 1361 anfölls Gotland av den danske kungen Valdemar Atterdag och gutarna gick man ur huse för att försvara sin ö. Det gick åt skogen för Valdemars här bestod av stridsvana tyska legosoldater som inte hade några som helst svårigheter att hacka de gotländska bönderna till köttfärs. Och dessutom svek Visbyborna gotlänningarna genom av vägra delta i striden. När den var över öppnade de istället portarna och släppte in Valdemar. Han lovade att ge fan i att bränna ner Visby om han fick två stora tunnor fyllda med guld och silver. Iallafall enligt myten. Så den fina muren har väl egentligen aldrig varit till någon större nytta. Men den är fin ändå.

Men att bygga murar har ju inte heller i övrigt varit så lyckosamt i längden. Den kinesiska muren kunde ju inte hålla mongolerna borta. Och Berlinmuren föll ju till slut den också. Vilket nästan alla var glada över, utom den förre partiledaren för Vänsterpartiet Lars Ohly. För, enligt egen uppgift, grät han visst över detta. Kanske gillade han denna mur. Vad vet jag.

Problemet med murar är ju att de visserligen stänger ute, men 

samtidigt stänger in. Och det är ju inget kul att vare sig vara utstängd och vilja komma in eller instängd och vilja komma ut. 

Peter