Hej vänner!

Det finns en bok som heter ”Skogsliv vid Walden” som är skriven av Henry David Thoreau, som var född i början på 1800-talet. Den handlar om hur han bosätter sig i en liten stuga i skogen vid en sjö som heter Walden i Massachusetts som ligger någonstans i nordöstra USA. Det är en rätt krånglig och filosofisk bok som jag läste när jag var ung. Men jag tyckte ändå den var bra. För jag gillade idén att bo i en liten stuga i skogen vid en sjö. I morgon är det måndag och inför sådana tycker jag att boende i små stugor i skogen känns extra lockande.

Fast om jag nu bodde i en liten stuga i skogen vid en sjö skulle det vara is på sjön. Men då kunde man ju pimpla och det är ju rätt kul. Fast att sitta en sommarkväll och se ut över sjön och lyssna hur storlommen tutar är nog ännu bättre. Men man får väl ha på sig Djungelolja till förbannelse. För  på sommarkvällarna i skogen brukar det ju vara gott om mygg. Man kan ju ha en sådan där mygghatt med nät runt skallen också. Sedan kan man göra ett litet hål i nätet för ett sugrör som går ner i ett litet glas whisky. Och därpå lyssna på skogen ljud. En rödvingetrast i en grantopp och en älg som knäcker en gren nere vid sjön. Och så ovanstående storlom. Sedan tänker man ”Jaha i morgon är det måndag, men vad fan gör det.” 

Thoreau skrev förresten: ”Det är först när vi är vilse som vi börjar hitta oss själva.” Vad han nu menade med det. Själv är jag ofta rätt vilse i pannkakan. Men inte vet jag om det har hjälp mig att hitta mig själv. Fast jag vet inte riktigt vad det betyder att hitta sig själv. Men det är väl någon sorts introspektion gissar jag. Som den store filosofen N. Puh uttryckte det: ”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.” Och inte fan vet jag så noga vad jag letar efter.

En liten dikt som jag skrivit:

”Vad letar vi efter 

jag och du?

Kanske ett snöre

kanske en fru?

Kanske oss 

själva?

Kanske en gud?

Kanske en smekning på 

våran hud?

Peter