God kväll vänner!

Jag kom plötsligt att tänka på min släkting Vilgot Uddenberg. Som ni vet var han en känd palentolog i början på 1900-talet. Han var i början på 1920-talet i Egypten och i närheten av Assuan hittade han den första skallen av den förmänniska som fick namnet Homo Debilis. Det var en ovanligt trång skalle som dessutom hade en del ovanliga kännetecken. Så var den del av hjärnan som hos oss har med förnuft och medkänsla att göra, nämligen frontallobens orbitala delar nästan obefintlig. Däremot var elakhetscentrum i parietallobens nedre del betydligt större än på Homo sapiens. Homo Debilis var helt enkelt en dum och elak fan kunde man utläsa av den upphittade skallen. Så Vilgot tyckte det var lika bra att han dog ut. 

Vilgot fick mycket uppskattning för sin insats och blev rätt berömd. Men när man i England i början på 50-talet konstaterade att Piltdownmannen var fusk började man också undersöka även Vilgots fynd. Man skickade en expedition till Egypten till den plats där Vilgot enligt uppgift skulle ha hittat skallen. I byn i närheten fanns en nu mycket gammal man som hjälpt Vilgot vid utgrävningen som berättade att de män som hade blivit beordrade att hjälpa Vilgot med sitt sökande, hade tröttnat efter ett slag. Så det hade letat upp en skalle från en gammal fransk soldatgrav efter Napoleons franska expedition 1798. Den gamle mannen kunde också visa var den franska skallen tagits ifrån. Där hittade man också en enkel gravsten på vilken det stod: ”Här vilar den elake och lindrigt begåvade soldaten Jean-Pierre Le Pen. Son till Arnout Le Pen och dennes hustru Maria Trump.

Som tur var hade Vilgot dött flera år innan detta avslöjande. Så han slapp i alla fall skämmas övar att han låtit sig luras. Och hade inte Jean-Pierre dagen innan resan till Egypten besökt sin flickvän Anne hade allt kunnat sluta lyckligt. Men nu gick det som det gick.

Peter