Hej kamrater!

Vi skall få nya sedlar tydligen. Det är nog bra men jag tycker det är lite dumt att det är kändisar på dem. Men på 20-kronossedeln skall Astrid Lindgren vara och det är ju bra. Men på 200-kronorsedeln skall Ingmar Bergman sitta och se sur ut. Det tycker jag är mindre bra. Jag tycker man kunde satt Fritjof Nilsson Piraten på den sedeln. Eller någon annan med humor. Nu skall man gå och bära bilden av en ångestfylld tråkmåns i bakfickan. Varje gång man tar upp den sedeln kommer man tänka på Döden i Det sjunde inseglet. Så har man en sådan sedel är det lika bra att göra sig av med den fort som fan. För jag vill inte tänka på Döden om jag kan slippa. Men när man ser på 20-kronorssedeln kan man tänka på Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga och det är ju rätt kul. 

Annars har jag tänkt mycket på vågor sista tiden. Hela universum är ju fyllt med olika sorters vågor. Det finns ljusvågor, ljudvågor och vattenvågor till exempel. Sedan finns det ju de där vågorna på botten när det är sandbotten. Jag vet hur vågor ser ut i havet. Likaså de små korta vågorna i en norrländsk skogssjö. Men varför det blir vågor vet jag faktiskt inte. Trots att jag är omgiven av dem. Jag vet hur de fungerar, men hur de uppstår vet jag inte eller varför de är samma avstånd mellan dem. 

Vi kommer ju alla ursprungligen från havet för miljarder år sedan förresten. När vi gråter har våra tårar samma salthalt som urhavet än gång hade. Och när vi förmerar oss gör vi det i en liksom gungande vågformig rörelse. Därpå följer ett Vansbrosim av små svansförsedda celler som tävlar för att komma först till den de älskar. När man tänker efter är det ju inte riktigt klokt hur det går till. Som inget har hänt sen de första små encelliga filurerna kom till i det ljumma gyttjiga urhavet. De simmade väl också runt i ursoppan tills det hade turen att träffa på en lite större encellig rackare att börja samarbeta med. Tänk så det kan gå till i universum.

Peter