Hej vänner!

Jag kom att tänka på lurendrejeri. Som nu när Volkswagen har åkt fast för att ha lurats. De påstod ju att avgaserna från deras dieselmotorer var rena som en fjällvind om våren. Men i själva verket var de smutsiga som utbrottet från en isländsk vulkan. De hade tydligen hittat på någon datagrej som de tänkte luras med. Men det sket sig till slut. Så kan det gå om man luras.

Man bör egentligen inte luras. Men om man gör det är det viktigt att man inte ställer till någon större skada med sitt lur. Om man exempelvis hittar på en massa knepiga släktingar som gör tokiga saker, så gör det ingen större skada. Men om man gör så folk släpper ut avgaser som dödar smådjur när man far förbi är det riktigt dåligt.

Fast ofta är man ju bäst på att lura sig själv. Själv drar jag exempelvis stora streck i almanackan varje gång jag får en ny. För nu skall jag minsann se till att det finns luft i systemet, så jag inte blir överbelastad. Sedan lovar jag mig att inte för allt i världen ändra på detta utmärkta schema. Det brukar hålla sådär en tre timmar. 

Det finns riktigt hemska luringar. Som populister som lovar att allt skall bli bra och perfekt om man bara ger dem mandat att bestämma. Då kommer det minsann bli ordning på torpet och riket kommer att översvämmas av mjölk och honung. Solen kommer skina ständigt över fosterlandet och fostervattnet, medan vi hand i hand går mot framtiden glatt marscherande. Sedan brukar allt gå åt skogen och sluta i eländes elände. 

Ett annat intressant lurande är det religiösa. Då kan man exempelvis lura i folk att om de avstår från livets glädjeämnen och trevligheter så får man leva vidare efter döden. Då kommer man dessutom få det bättre än man någonsin fick det i livet. Som den svensk - amerikanske agitatorn Joe Hill sjöng:

You will eat, bye and bye,

In that glorious land above the sky;

Work and pray, live on hay,

You’ll get pie in the sky when you die.

Och paj är ju gott. Speciellt äppelpaj med vaniljsås. Så det bästa vore ju att man var lurad och kom till himlen, fast man inte tror på den. Då skulle gud komma gående med äppelpaj och vaniljsås och säga: ”Nu blev du allt förvånad va”. Och det skulle jag bli, jätteförvånad. Men mest förvånad över att gud är en liten samisk gumma från övre Soppero. För det har jag ju tidigare påstått, utan att riktig tro på det. 

Peter