God kväll vänner!

Utanför skiner solen men det är rätt kallt. Det har blivit höst på riktigt och vi på väg in i det stora mörkret. Ni vet när man går till jobbet i mörker och från jobbet i mörker. Och ofta är det dessutom motvind och regn vare sig man är på väg från eller till arbetsplatsen.

Men i de norrländska skogarna har björnarna letat upp sitt ide och sitter utanför och funderar på om det inte snart är dags att gå och lägga sig. De sitter säkert där och tittar på hur solnedgången färgar tallstammarna röda på kvällen. Sedan kryper de in och somnar. 

Själv skall jag åka först till Stockholm och på lördag till norra Uppland för att äta krabba. Jag skall åka tåg till Tierp för omväxlings skull. Det var länge sedan jag åkte tåg. Flera år sedan faktiskt. Så jag ser fram emot denna tågresa. För jag tycker om att åka tåg. Men vad jag läst är underhållet av järnvägen så eftersatt att det är lite farligt att göra en sådan resa. På sina håll ligger rälsen tydligen nästan lös på syllarna. Undra varför det blivit på det viset? Verkar slarvigt på något sätt. Så man får väl se om man kommer fram eller om man spårar ur på Uppsalaslätten. 

Till krabba äter man gärna rostat bröd och skaldjurssås. Man dricker också lämpligtvis vitt vin till. Men faktiskt passar det också bra med Guiness till skaldjur. Själv brukar jag inte välja utan börja med Guiness och därefter övergå till vitt vin. Fast bara just på denna fest, som för övrigt är en herrmiddag. Numera är detta stillsamma tillställningar utan överdrifter. Möjligtvis lite sjungande och ljugande under ordnade former. En tillställning för förståndiga äldre män som inte längre avser skjuta sönder grannens vindflöjel med luftgevär eller se ur fort man kan köra snöskoter i kohagen, när det inte är snö. Så ni grannar och kor i Norduppland har intet att frukta. Ni kan sova gott utan oro, medan frosten lägger sig över gräset. Vi äldre män är som en väl underhållen järnväg och det finns numera ingen risk att vi spårar ur.

Peter