God kväll vänner!

Jag läste att Takaaki Kajita och Arthur B McDonald har fått Nobelpriset i fysik. Anledningen är: ”avgörande insatser i experiment som avslöjat att neutriner byter identitet”. Inte för jag begrep ett jävla något av vad de gjort. Men det var tydligen något som ökade vår förståelse av universum och det kan ju vara bra. Även om jag inte begriper hur.

Neutriner är tydligen några jävligt små partiklar som liksom kan fara rakt igenom oss eller jordklotet utan något som helst besvär. De är så små att ett virus är stort som en blåval jämfört med dessa små rackare eller faktiskt ännu större. Men nu har ovanstående forskare kommit på att de kan byta identitet tydligen. Ungefär som Fantomen som ibland klär om sig och kallar sig Mr Walker när han går runt i staden som en vanlig man. Eller som Babsan som ibland förvandlar sig till Lars-Åke Wilhelmsson. Såna är alltså dessa små neutriner där de far runt i världsalltet. Man tror man vet var man har dem. Men plötsligt byter de identitet och blir som Fantomen eller Babsan. För denna upptäckt har alltså Takaaki och Arthur fått Nobelpris. Bra gjort,säger jag. Fast jag inte riktigt förstår hur de kom på hur neutrinerna byter identitet. Fast med tanke på hur jävla små de är är det ju väldigt skickligt gjort.

Själv byter jag inte identitet. Fast det skulle ju vara lite kul att göra det någon gång. Jag kunde ju till exempel sätta på mig någon fin lite blommig klänning och ett stort halsband samt runda glasögon och bli kulturtant. För jag beundrar dessa damer som håller igång författaraftnar och teatrar när slögubbar som jag mest löser korsord, klappar katten och dricker pilsner, när vi borde inse vikten av kultur och bildning. Men plötsligt skulle jag byta identitet som en neutrin och i blommig klänning delta i Bladteaterns nya föreställning av Medea. Fyra timmar utan vare sig paus eller leende. Allvar när det är som bäst. 

Peter