Hej vänner!

Jag kom plötsligt att tänka på min släkting Ivar Uddenberg. Han var, som ni vet, komminister i Krösaryds församling i Småland några mil från Kalmar. Ivar var inte speciellt populär som herde eller hos sin chef kyrkoherden. Ivar var nämligen högkyrklig och överdrivet religiös på det där tråkiga sättet. Han bodde ensam i en liten stuga som tillhörde pastoratet och hade litet umgänge med andra än de han träffade i arbetet. 

Men han var faktiskt med om en ovanlig historia i mitten på 30-talet. Den sovjetiska ambassaden hade ju på den tiden en kvinnlig kulturattaché som hette Olga Semikova. Hennes arbete bestod i att fara runt i Sverige och träffa medlemmar i Sveriges kommunistiska parti i deras lokalavdelningar. Hon skulle också passa på att spionera och underlätta så att Sovjetunionen skulle kunna stödja arbetarklassens revolution, som man trodde var relativt nära förestående. Olga var hade fått detta fina uppdrag då hon var en glödande kommunist och ytterst lojal partimedlem.

Men så hände det sig en sommarkväll i slutet på juli att Olgas bil på väg till den kommunistiska lokalavdelningen i Kalmar gick sönder just utanför Krösaryd. Hennes chaufför öppnade motorhuven och  såg att fördelardoslocket hade lossnat och fastnat i fläktremmen som dragit sönder alla kablar. Något som skulle vara rätt lätt fixat om man haft reservdelar. Men det hade man inte på närmare håll än i Kalmar och dit var det ca. två mil. Man såg ingen annan råd än att chauffören fick gå till Kalmar för att be om hjälp. Det skulle ju ta hela natten, så Olga skulle gå in i det närliggande lilla byn Krösaryd och där försöka hitta något natthärbärge. Säkert fanns det även på denna plats en partimedlem som var beredd att hjälpa en sovjetmedborgare och kamrat i nöd.

Den första hon mötte var en gammal dam som hon på sin knaggliga svenska frågade ifall hon visste var den kommunistiska lokalavdelningen höll till. Den gamla damen förstod inte jota vad den välklädda damen sa. Men hon tyckte hon kände igen ordet komminister så hon hänvisade till Ivars stuga då pastorsexpeditionen var stängd sen flera timmar.

Ivar satt i sin ensamma stuga i pyjamas och funderade på vad han skulle säga på söndagens predikan. Att det skulle handla om synd och de eviga straffen var självklart. För det behövdes verkligen en åthutning av de syndfulla smålänningarna i Krösaryd. När han som bäst sitter där knackar det på dörren och utanför står en stilig dam som säger något på ett obegripligt språk. Som tur var övergår hon till tyska som Ivar kan några ord på. Ivar förstår att damen har råkat ut för något som är ”kaputt” och behöver vila. Men först bjuder Ivar henne på några smörgåsar och ett glas nattvardsvin som han alltid har hemma, ifall han måste iväg för att ge nattvarden i hemmet år någon sjukling. Han tar faktiskt ett glas själv också. 

Olga känner sig ofräsch och skulle vilja skölja av sig resdammet. Men Ivar har inget badkar så han visar henne ner till badplatsen vid Krösarydssjön. Naturligtvis låter han Olga klä av sig medan han går iväg en bit. Men den fulingen lägger sig bakom en gran och kikar. När Olga kommit en bit ut i vattnet och börjat simma får hon syn på Ivar bakom granen. Men Olga tänker att även rättrådiga kommunister är väl karlar och otäcka. Men hon tänker minsann inte visa sig pryd och småborgerlig. Så hon ropar till Ivar att komma och bada han med. Ivar vet inte hur han skall göra. Han är rädd att någon skall höra att en naken dam ropar på honom och rykten skall börja gå. Så för att få tyst på henne skyndar han sig ner till stranden och hoppar i vattnet. Nu har det blivit mörkt och de simmar tillsammans i den ljumma sjön. När de kliver upp ser Olga i månljuset att Ivar uppenbarligen är glad att se henne, fast han försöker dölja det så gått han kan.

De klär på sig och går hem till Ivars lilla stuga och Olga tycker att det är lite konstigt att Ivar trots att han är kommunist har ett krucifix på väggen. Hon säger något om att religion är opium för folket på tyska och Ivar ser glad ut och säger något om han också tycker att den ger lindring. På det sättet fortsätter de missuppfatta varandra hela resten av kvällen.

Det finns bara en säng i stugan. Men som tur är det en stor säng där stugan förre ägare och hans fru brukade sova. Nu lägger sig Ivar och Olga där när det tagit ytterligare ett par glas av nattvardsvinet. För första gången ligger Ivar och känner värmen från en kvinnokropp bredvid sig och Olga sträcker ut en hand som Ivar tar i sin. Sen går det som det går och efteråt ligger de bägge och funderar. Olga på vilket sätt hon skall tolka det som hänt utifrån vad hon lärt sig om den vetenskapliga socialismens läror. Hon hittar inget svar. Ivar tänker på hur lycklig han är trots att han syndat ordentligt och kommit många steg närmare den eviga elden. ”Men det skiter jag i säger han” och tar därmed ytterligare några steg åt det hållet.

Nästa morgon förstår Olga att hon haft ihop det med en präst när Ivar kommer klädd i rundkrage. För att vara en fiende till arbetarklassen och förtryckare tycker hon att han ser rätt snäll ut. Men hon är orolig att det inträffade skall komma fram till partiet. Det här är på stalintiden och hennes agerande skulle kunna få allvarliga följder, hur trevligt det än var. Ivar vill inte heller att det skall bli allmänt känt att han syndat och haft sig. Så Olga smyger ut och går tillbaks där hon lämnat bilen. När hon kommer dit kommer hennes chaufför just åkande med en mekaniker som snabbt fixar reparationen. När de åker genom Krösaryd en stund senare möter hon Ivar, som kommer gående mot kyrkan. De vinkar till varandra lite diskret och sedan träffas de aldrig mer.

På söndagen håller Ivar en ovanligt kort predikan. Den gammaltestamentliga läsningen är ur Höga visan: ”Min vän säger till mig: Kom, min älskade,min vackra flicka, kom ut! Vintern är över,regntiden är förbi.Marken täcks av blommor, sångens tid är inne, turturduvan hörs i vårt land.” Därefter läser Ivar upp: ”Kärlekens lov” ur Korintierbrevet. Han slutar med de kända bibelorden: ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.” Sedan säger han att det är slut och att alla bör gå ut och titta på hur vackra Smålands ängar, skogar och kvinnor är. Det skall han i varje fall själv göra, säger han. 

Peter