Hej igen!
Ute blåser det kulingvindar och regnar. Det är riktigt
höstruskigt och tråkigt. I helgen hade jag besök av min dotter Emelie och
hennes Ronnie. Det var trevligt. Och de hade med sin hund Frasse som är en kul
typ. Han är nästan alltid glad. Går man ut i fem minuter så är han överlycklig
när man kommer tillbaks. Det är också alltid spännande att gå en promenad med Frasse.
Han liksom nosar sig fram i tillvaron och verkar leva i en jättespännade värld
av dofter som liksom är fördold för oss utan detta utmärkta luktsinne. Han vet
säkert vem som gått förbi på stigen för en tid sedan. Kanske en igelkott eller
en hare. Kanske en hanhund som är magsjuk eller ett rådjur. Frasse vet vad som
har hänt och passerat.
Frasse märker ut sin egen närvaro också. Det finns nog inte
en stolpe eller hushörn runt Stora torget i Visby som han pinkat några droppar
på. Så nu vet alla hundar som bor i den trakten att Frasse varit där. Det gick
faktiskt rätt bra med katten. Inte så att han direkt var överlycklig över
besöket och fräste när Frasse ville nosa på honom. Men han verkade inte rädd
för Frasse utan mest tycka att han var jobbig. Frasse var nog lite besviken att
hans kompis inte ville leka utan mest var sur och fräste.
Annars är det inte mycket som är roligt i världen att vara
glad över. Det gör att jag tänker på poeten Nils Ferlin. Han var inte heller
någon lustigkurre. Som ni vet skrev han en massa dikter som handlar om närheten
till döden och vemodet. Han skrev en hel diktsamling som heter ”En döddansares
visor” och det är ju en rätt ledsam titel. Men han skrev också om att han kände
sig annorlunda och främmande i världen och tiden. Han skriver i en dikt:
”En gång
skall det vara sommar ha visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men männskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått,
men visorna äro klena sibyllor.”
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men männskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått,
men visorna äro klena sibyllor.”
Så man
får väl hoppas att det bli sommar igen. Fast idag känns det lite tveksamt.
Själv är jag också rätt ledsen över tillståndet i världen. Undra vad en
döddansare är föresten.
Peter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar