God kväll i församlingen!

Som ni märkt skriver jag inte så mycket längre. Jag tycker det är svårt att skriva i denna glädjelösa tid när barn ligger döda på Medelhavets stränder. I denna meningslöshet hade det ju varit bra att tro på gud och uppståndelse. Men som ni som läst här förut vet tror jag inte på sådant. I dessa dagar är det mer meningslöst än vanligt att tro på den allsmäktige. För om han finns, gör han ju ännu mindre nytta än vanligt. Och det vill ju inte säga lite. 

Men jag är ju rätt bibelsprängd och i kväll tänker jag på liknelsen om den barmhärtige samariten. Det var ju så här att Jesus framställde följande liknelse:

”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.”

Vad jag förstår var folk från Samarien rätt illa omtyckta av de flesta i Israel på Jesu tid. Varför vet jag inte riktigt men det hade något med att de hade en annan variant av gudstro på något sätt. Men  här berättar Jesus om att det kommer inte bara en, utan två som tror att de är något som struntar i att uppföra sig som folk. Men så kommer samariern knallande och är snäll gör en insats. Fast han tillhör en föraktad folkgrupp. En bra liknelse som Jesus har all heder av. Tål att tänka på om man säger så. Speciellt om man är präst eller levit. Men även om man är dum av någon annan anledning. Nu vet jag inte vad en levit är. Men leviten i denna liknelse borde skärpa sig. Även den aktuella prästrackaren borde skämmas ordentligt. Det gäller för övrigt alla andra jävla taskmörtar.

Fast jag får väl erkänna att jag mest sitter och känner mig ledsen och maktlös över all världens elände, lidande och grymhet. Jag lägger stålar i varenda insamlingsbössa jag ser och är medlem i Rädda Barnen. Men mest känner jag mig maktlös. Jag liksom hoppas att jag skall vakna och upptäcka att alltihop vara var en mardröm och att det inte alls är så hemskt som det är. 

Peter