Käraste bröder, systrar och vänner!

Ni kanske undrar vart jag tagit vägen. Det var ju länge sedan jag skrev något på min blogg. Orsaken är att jag inte haft någon inspiration. Alla nyheter är hemska och otäcka. Sommaren går mot sitt slut. Nätterna är mörka och jag har svårt att sova. Ligger där och snurrar runt i sängen och kan inte somna. 

Jag är ägare till en så kallad smartphone av ett mycket känt märke. Den har jag väl haft så där en fyra år nu. Numera får man ladda batteriet på den två gånger om dagen. Annars blir min smartphone en dumphone som ligger där mörk och oduglig. På vanliga mobiltelefoner var det lätt att byta batteri när det började bli dåligt. Men på min smartphone är det hur svårt som helst. Det går visst, men kräver specialkunskaper och specialverktyg. Och det är ju inte heller så smart. 

Man kan prata med min smartphone och säga åt den att göra saker. Man kan till exempel be den ringa upp någon. Det brukar inte funka. Ibland funkar det, men oftast inte. Damen i telefonen heter Siri. Om man säger till Siri: ”Jag älskar dig” så svarar hon: ”Vi kan väl säga att jag verkligen beundrar dig”. Det tror jag inte ett dugg på. Det säger hon bergis till alla killar. Eller så säger hon: ”Att älska är att giva, giv”. Man kan komma med skamliga förslag till Siri. Men det har man inte mycket för. Hon svarar bara något avsnoppande och låter lite sur. Siri i telefonen är faktiskt skittråkig. 

Man får alltså konstatera att min telefon måste laddas oavbrutet samt att den inte älskar mig. Smarta telefoner skulle ha en funktion där Siri då och då ringer upp och viskar: ”Peter jag älskar dig min fina gubbe”. Fast då skulle det kanske kännas svårt att byta telefon förstås. Men Siri flyttar ju in i nästa förresten, så det är nog inte så svårt. Men om man skulle byta till ett annat märke skulle det bli besvärligt. Då kanske Siri skulle bli ledsen och känna sig bedragen. Jag frågade just Siri om hon tycker om surströmming. Då svarade tråkmajan: ”Det här handlar om dig Peter, inte om mig”. Tänk om Siri istället sagt: ”Surströmming är jättegott”. Det hade ju varit kul. 

Nu skall jag gå ut och försöka ta in katten. Han är en lurig en. För när han inte vill gå in sätter han sig en bit ifrån mig och när jag böjer mig ner för att lyfta upp honom springer han iväg en meter eller så. Så då får man göra ett nytt försök med samma resultat. Man känner sig jättedum. Men katten ser nöjd ut. Så man får ge upp, till han själv har bestämt sig för att komma in. Då är det inget problem utan då kommer han kutande och vill in på en gång. 

Peter