Hejsan vänner!

Efter gårdagens firande av min födelsedag är jag åter på benen. Faktiskt firade jag denna födelsedag betydligt mer grundligt än vad jag tänkt mig. Något som idag känns lite barnsligt och dumt. Jag var faktiskt riktigt berusad på ett sätt som var ett bra tag sedan. Det känns lite skämmigt. Jag liksom ser hur mina föräldrar tittar ner från himlen och hötter med fingret och säger: ”Skämmes på dig Peter. Skall du aldrig bli vuxen.”

Min syster och hennes man har varit på Gotland en vecka. Men nu har det åkt hem vilket känns lite tråkigt. Vi hade kul när vi träffades. 

Har ni förresten sett Cesar Millan på TV. Det är den där hundpsykologen som åker runt och hjälper folk att få ordning på sina jyckar. Det brukar gå till så här: Först får man se en helt omöjlig och dum hund, som skäller på andra hundar och vill bita brevbäraren och andra stackars människor. Ägarna är förtvivlade och uppgivna. Och när allt är som mörkast så dyker Cesar Millan upp och ställer allt till rätta. Hunden blir en snäll och lydig hund som slutar skälla och bita brevbärare och ägarna blir rörda och tackar Cesar Millan som leende tackar för sig och ger sig iväg på nya uppdrag. Ett rätt bra program, tycker jag. Fast samtidigt blir jag rätt avis på Cesar Millan som verkar ha ett så bra jobb. Själv har man väl någon gång lyckats få någon liten vasstandad unge sluta bita barn och personal. Men Cesar Millan verkar faktiskt ha ett roligare och mer uppskattat jobb. I alla fall på TV. 

En sak som jag tänkt på är att Cesar Millan har kritvita tänder när han ler. Vita som skolkrita ungefär. Det ser lite konstigt ut. Jag undrar hur man får sådana vita tänder. Men det kanske inte är hans egna förresten. Han kanske sätter in dem på morgonen innan han går ut för att bota hundar.

Själv har jag ju bara en katt. Han är ju rätt snäll och har faktiskt aldrig bitit någon. Han brukar ju bli klappad av turister nu på sommaren när han ligger på sin trappa i solen. Men vad jag vet har han inte heller då rivit någon. Han bara går iväg när han tröttnar på all uppmärksamhet. Turisterna bruka ofta fotografera honom. Så han måste finnas på bild överallt i världen. Så nu i höst sitter människor i Hamburg, New York, Tokyo och Sveg och tittar på min katt. Det känns konstigt. 

Men ibland försöker jag använda mig av Cesar Millans metoder för att få bättre ordning på min katt. Jag säger till honom: ”Remember that I am the packleader”. Då tittar bara katten på mig och säger: ”Jaha, intresseklubben antecknar. När blir det käk på det här stället.”

Peter