Hej vänner!

Tack för alla grattis på min födelsedag. Det var snällt av er. Annars är ju 61 år inte så mycket att fira. Ett rätt ojämnt tal som inte är så snyggt enligt mig. Jag tyckte 60 var runt och fint. Men ettan i 61 ser lite pinnig och dum ut tycker jag.

Men annars känner jag att det stämmer att man trots allt är sig rätt lik på många sätt. När man var så där 20 år trodde man att man skulle vara annorlunda när man samlat in alla vuxenpoäng. Men jag tycker att jag inombords är samma person som förr, fast skägget är gråare och håret i öronen växer som ogräs. Ibland önskar jag att blivit förståndigare och klokare än tidigare. Det kanske jag blivit. Men inte i den omfattning som är önskvärt. Kanske inte så mycket dummare heller. Jag är mig som sagt rätt lik. De fel och brister jag hade när jag var yngre finns kvar. Möjligtvis har de förfinats. Som whisky ungefär. Den är rätt bra efter fem år. Men efter 60 år är den liksom rundare och finare i smaken. Nu har sommarens flitiga cyklande gjort mig något mindre rund, men det fixar sig säkert till jul.

Ute skiner solen och det är ganska varmt. Men ljuset är annorlunda än tidigare. Och luften klarare och krispigare. Det gröna har också mörkrat en del. Man anar liksom att hösten är på väg på något sätt. Det känns lite vemodigt. Kanske speciellt när man fyller 61 år. Det är ju lite höst i det också. Men än är det ju ingen som sagt till mig: ”vad du ser pigg ut”. Och det är ju tur, för det är väl ett av de tidigaste tecken på att man är på väg att tippa över kanten.

I bibeln står det:

”Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.”

Det låter fint. Själv planerar jag fira min födelsedag med ett glas rött vin och pizza från den utmärkta restaurangen Isola Bella. Tror jag tar en ”Quattro Stagioni”. Då kan katten få smaka en och annan räka som han gillar.

Peter