Hejsan kamrater!

I kväll tänker jag på ålen. När jag var ung och bodde på en ö i Bottenhavet på somrarna så kunde man se att en ål passerat genom fisknätet. Just i den nätöglan var det liksom en slemmig ring. Detta hände just vid den här tiden då mörkret kommit åter. En egentligen lite sorglig tid då man anade doften av höst och skolsal. Men när man såg att ett ål gått genom nätet kunde man sätta ut en långrev och hade man tur hade en av det långa slemmiga vännerna fastnat på denna rev. 

Annars är ålen en spännande fisk. Den simmar till exempel runt i en sommarsjö någonstans i Roslagen. Så här års varmt och skönt under augustimånen. Men så plötsligt kommer den att tänka på att det är dax att träffa sin älskade. Då börjar den sin långa vandring. Den lämnar sin varma sommarsjö och letar sig via bäckar och åar ut i Östersjön. Sedan simmar den ut genom de danska bälten ut i Nordsjön. Och därifrån simmar den på stora djup ut i Atlanten. Den simmar och simmar förbi Irland och förbi Azorerna till den kommer till Sargassohavet. Sargassohavet är ju egentligen en stor havsvirvel nordost om Kuba. Där växer det en speciell sorts tång som heter Sagassotång. Dit kommer den från Roslagen simmande ålen för att fortplanta sig. Det gör för övrigt alla Atlantens ålar. Så träffar vår ål en åltjej som kommer från en sjö i södra Smålands inland, som också simmat hela denna långa väg. Och så älskar de som ålar gör. Men när detta är klart dör de bägge två och sjunker omslingrade om varandra ner i Atlanterhavets mörker. 

Men deras yngel förs av strömmarna tillbaks till Europa och om de har tur kommer de tillbaka till en varm sommarsjö i Roslagen eller Småland. Och där lever de ensamma i lugn och ro till något säger dem att det är dags att ge sig iväg på samma sätt som deras föräldrar gjorde. 

Nu är ålen en av de fiskar som håller på att utrotas och försvinna. Så vad ni gör köp inte ål. 

Peter