God kväll vänner!

Det är medeltidsvecka i Visby. Det är lite kul även om jag inte deltar i aktiviteterna så flitigt. Rättare sagt inte alls. För jag har ju varit med om många medeltidsveckor tidigare. Men som vanligt är hela stan full med medeltidsklädda människor. Det är liksom skinn, päls, ylle och pinglor överallt och de flesta ser glada ut i sina medeltidskläder. Pinglor är förresten väldigt populärt. Jag vet inte om det var lika populärt på medeltiden som nu för tiden. Men det kanske det var. Det kanske ett mode som skulle väckas till liv igen. Man kunde gott ha lite pinglor på sig när man går till jobbet eller till affären, även när det inte är medeltidsvecka. Skulle liksom muntra upp vardagen.

Annars var ju medeltiden ju en rätt bedrövlig tid. Det var ju mest krig och pest vad jag förstår. Det finns en film av Ingmar Bergman om detta som ni säkert har sett. Den heter, som ni vet, ”Det sjunde inseglet” och är en rätt hemsk historia. I inledningsscenen spelar riddaren i filmen schack med Döden. Och det håller han på med filmen igenom. Fast både han och Döden hinner med en hel del annat också. Mest Döden som hade mycket att göra på medeltiden. Förstår inte hur han hann med allt. Speciellt på 1300-talet hade han nog många övertidstimmar. För då var det både 100-årskrig och digerdöd som Döden hade att ta itu med. Men han hade också tid för ovannämnda schackparti, vilket han vann. Det är ju knappast förvånande. Det hade ju varit konstigt om riddaren hade vunnit och döden sagt: ”Du vann så du får leva vidare om du vill”. Och riddaren hoppat upp på sin häst och sagt: ”Jaha, då säger vi så. Var inte ledsen. Man kan inte vinna jämnt”. Då hade nog Döden blivit jävligt förvånad. För han hade ju hittills inte förlorat ett ända parti sedan tidens början. Och inte senare heller. 

Medeltiden var ju även hemsk på många andra sätt. Folk styrdes av rädsla, religion och annan vidskepelse. Dessutom drog man iväg på korståg och dödade massa människor för att dessa inte var kristna. Fast vad gäller dödande av religösa orsaker har det ju återkommit med förnyad kraft i vår tid. Så medeltiden har kommit tillbaka på ett otäckt sätt.

I Sverige var det medeltid väldigt länge. Den tog väl egentligen inte slut förrän efter 1500-talet. Då hade det ju varit renässans i Italien i flera hundra år. Fast det var ju ingen idyll det heller. Då skrev ju Machiavelli en instruktion för hur furstar borde bete sig. Sammanfattningsvis borde de bete sig jävligt illa. Det var helt o,key att ljuga, bedraga och dräpa om så krävdes för att behålla makten. Något som sedan dess varit populärt bland furstar. 

Men renässansen känns på något sätt lite ljusare än medeltiden. Då målade ju Leonardo da Vinci fina tavlor och annat. Så gjorde även Michelangelo. De bägge var visst förresten homosexuella och borde firas lite på Prideveckan. Men under renässansen skrev också den italienska poeten Petrarca (1304 - 1374) följande rader:

”Klara och kyliga och lena vatten

där sina vackra lemmar

hon lade, den enda jag vill kalla kvinna;

vänliga gren mot vilken

(jag suckar när jag minns det)

hon lutade sin vackra rygg och midja;

blommor och gräs som täcktes

lätt av hennes klänning

och hennes vackra bröst;

heliga, stilla luft

där kärleken lät två vackra ögon öppna mitt hjärta;

- lyssna nu, ni alla,

till de sista sorgsna ord jag sjunger.”

Denna dikt har jag använt i mina skriverier förut någon gång minns jag. Så det är en repris. Men en fin repris. 

Peter