Hej vänner!

Jag kom just att tänka på min släkting Ludwig Uddenberg född 1910. Han kom från Skillingaryd i Småland där hans far var präst. Ludwig var inte den skarpaste kniven i lådan, om man säger så. Men en snäll och trevlig person, som ofta var glad och förnöjd. Tyvärr hade hans far ambitionen att även sonen skulle bli präst och skickade stackar Ludwig till Uppsala för att han där skulle börja studera teologi och annat som krävs för att bli prästvigd. Det gick naturligtvis rätt dåligt. Som en av hans lärare uttryckte det: ”Inte för man behöver tillhöra begåvningsreserven för att bli präst i Svenska kyrkan, men så tom i kartongen som Ludwig kan man inte vara.”

Så Ludwig fick det goda rådet att försöka hitta någon annan framtid än prästyrket. Vi den här tiden i början på trettiotalet var rasbiologin ett ämne som studerades flitigt just i Uppsala. För att börja studera detta ämne krävdes inte mycket av förkunskaper och Ludwig tyckte detta lät som intressant att studera. Så han började sina studier vid Rasbiologiska institutet under ledning av professor Herman Lundborg. Dessa studier passade Ludwig rätt bra. Han läste en och annan bok om de mänskliga raserna, men främst skickades han ut på fältstudier av professor Lundborg. Ludwig for runt i landet och mätte skallarna på folk. Främst i Dalarna och Småland. Ludwig tyckte detta var ett roligt uppdrag. Han började också skriva på en avhandling om plattnackarnas utbredning i Älvdalen. Den var så oerhört dum att till och med professor Lundborg hade svårt att godkänna den.

År 1937 fick professor Lundborg besök från den tyska ambassaden i Stockholm. Man frågande om det fanns någon som professorn kände som kunde komma till Tyskland på ett viktigt uppdrag. Det handlade om att med hjälp av vetenskapliga metoder fastställa hur en germansk arisk skalle såg ut samt hur renrasiga de ledande personerna i det nationalsocialistiska partiet var. Professor Lundborg som tyckte att det skulle vara skönt att bli av med sin odugliga doktorand föreslog att uppdraget skulle gå till Ludwig.

Ludwig for alltså till Berlin och fick där ett fint rum på deras biologiska och etnografiska institut. Han tilldelades också en assistent som hette Gerd Müller. Gerd är som ni vet ett mansnamn i Tyskland. Detta gjorde Ludwig besviken som hade hoppats att Gerd skulle vara en dam. Helst ogift och snygg. Men Gerd var precis det motsatta. Dessutom visade det sig att Gerd Müller hade problem med spriten. 

Men Ludwig började med sitt arbete. Han fick ett stort antal skallar från biologiska och etnografiska institutets samlingar som jämförelsematerial. Därefter tog han kontakt med ledningen för det nationalsocialistiska partiet och bad att få skallar som tillhörde döda släktingar till ledarna i partiet. Under några makabra nätter for alltså medlemmar i partiledningen runt i Tyskland och grävde upp sina far- och morföräldrars skallar. Dessa levererades sedan till Ludwig för att mätas och vägas. Då dessa borde vara det mest renrasiga arier och germaner som fanns att tillgå.

En  lördag eftermiddag när Ludwig sitter och mäter skallar så kommer assistent Gerd Müller in på hans rum och föreslår att han och Ludwig skall fira helgen med ett glas konjak. Ludwig tackar ja till detta erbjudande och även till ytterligare några glas. Det hela börjar spåra ur och Gerd Müller tar en skalle ur en av hyllorna och börjar deklamera Hamletmonologen: ”Att vara eller inte vara det är frågan. Mån ädlare att lida och försaka än att ta till vapen mot ett hav av kval…” När han kommit så långt tar han ett snedsteg och försöker hålla sig i hyllan med skallar som han välter, så skallarna rullar på golvet på ett fullkomligt groteskt sätt. Men Ludwig själv är också rätt i gasen så han börjar spela fotboll med en skalle som tillhör en släkting till propagandaminister Goebbels. Dagen därpå vaknar Ludwig på sitt kontor i ett bedrövligt skick. Assistent Müller är försvunnen och återkommer inte till sin arbetsplats. Så Ludwig får själv städa upp efter festen föregående dag.

Redan dagen därpå får han besked att flera höga partimedlemmar under ledning av propagandaminister Goebbels och chefen för Luftwaffe Herman Göring skulle komma för att ta del av det intressanta fynd som Ludwig gjort. Så när delegationen kom berättade Ludwig att han sällan sett så perfekta ariska skallar som de som innehades av familjerna Goebbels och Göring. Naturligtvis blev de båda nazikoryféerna  stolta och glada över detta besked. Man beslutade på stående fot att dessa skallar skulle ställas ut i en särskild monter på muséet. Detta för att uppvisa hur den perfekta ariska och germanska skallen såg ut. Dessutom fick Ludwig en betydande betalning för sitt arbete. Han bad att få ut sin lön i guld, vilket också beviljades honom. Han hade ju genom sitt arbete gjort Tyskland en stor tjänst.

Medan montern gjordes i ordning  packade Ludwig ihop sina saker och for hem till Sverige. När arbetet med montern var klart kom på nytt Goebbles och Göring för att se utställningen med deras ariska och germanska förfäders skallar. De skulle också ställa dessa på deras plats i montern. Det hela var mycket högtidligt. Intendenten skulle just överräcka skallen till Goebbels när han råkade läsa på en liten lapp som satt inne i skalltaket på familjen Goebbels skalle. Där stod det på tyska: ”Kvinna från san-folket i Khalahari (hottentott)”. Det senare är naturligtvis idag otäckt rasistiskt men på 30-talet kunde man skriva så. Intendenten blev liksom tyst och förstenad och överräckte skallen till propagandaminister Goebbels som också läste på lappen. I den Göringska familjens skalle stod det kort och gott ”Gorilla från Kongo, 1903”. Ceremonien avslutades därefter snabbt och utställningen ställdes in.  

Ludwig hade emigrerat till USA och levde gott på det guld han fått för sitt arbete i många år. Han gifte sig med jazzsångerskan Lisa Hamilton och blev sedermera busschaufför och körde Greyhoundbussar över hela USA. Han och hans fru fick  fick ett helt gäng med chokladfärgade små killar som till skillnad från fadern hade normal begåvning och blev mycket framgångsrika. En av dem blev läkare och fick till chef den från Tyskland kommande kirurgen Gerd Müller som i USA gift sig med en judisk kollega och konverterat till judendomen, samt blivit helnykterist.  

Peter