God morgon vänner!

När jag sitter här i i augustinatten och funderar på livet kommer jag att tänka på min släkting Urban Uddenberg. Han hade ju, som ni vet, redan i slutet på 1800-talet besökt den kände själsläkaren Charcot i Paris. Denne brukade ju med hjälp av hypnos bota kvinnor som drabbats den då vanliga sjukdomen hysteri. Från början ansågs ju den orsakas av att livmodern som heter hysteria på grekiska vandrade runt i kroppen på de drabbade kvinnorna. Något som säkert hade varit mycket oroande om det stämt. 

Själv kom ju Urban från relativt enkla förhållanden. Fadern var folkskollärare i Kalmar  och modern  var modist i samma stad. Urban hade en mycket lycklig barndom. Även hans ungdomsår var mycket trygga och utvecklande.

Urban påstod ju att han var läkare. Men det är tveksamt om det var riktigt sant. Han hade visserligen gått en kurs i medicin på det portugisiska universitetet i Lissabon och tagit eller kanske köpt någon sorts examen. Men när han kom hem från Paris började han själv behandla kvinnor för hysteri på sin mottagning vid Lilla Nygatan i Stockholm. Han tyckte dock att Charcots behandling med hypnos måste anpassas till svenska förhållanden.  Dessutom hade han aldrig förstått riktigt hur man gjorde när man hypnotiserade någon. Trots detta var han mycket framgångsrik i sin behandling och altid ytterst respektfull mot sina patienter. Dessa var ju genomgående damer från de i Stockholm högsta sociala skiktet. 

Behandlingen bestod i att damen i fråga fick berätta om sina svårigheter samtidigt som hon bjöds på kaffe, småkakor och likör. Det sistnämnda i relativt höga doser. Därefter frågade Urban vad damen skulle vilja förändra i sitt liv samt kom med råd kring hur detta skulle kunna ske. Ofta föreslog han att patienten skulle skilja sig från sin odåga till man, då detta ofta var bakgrunden till det själsliga lidandet. För att underlätta den processen i händelse av svårigheter, hade han ett avtal med Djurgårdens brottningsklubb som kunde följa med damen hem vid skilsmässoförhandlingarna. Om några starka grabbar håller en utanför fönstret en stund blir även den elakaste hustrumisshandlare lättare att samarbeta med. 

Det var alltså många damer med själsligt lidande som redan efter några veckor glada gick runt i staden med ett leende på läpparna. Dessa hade också med Urbans hjälp bildat en kvinnoförening som bestod av före detta patienter. Föreningen Nyponrosen hette den och var känd för sin kamp för kvinnlig rösträtt. Sina arbetsmetoder hade man inspirerats av från den engelska  suffragettrörelsen. Men till skillnad från andra kvinnoföreningar som bara krävde kvinnlig rösträtt krävde Nyponrosen också att den manliga rösträtten avskaffades. Så jävla mycket dumt som karlar ställt till med var det ju inte mer än rätt, tyckte man. Den enda man som man tyckte var något att ha var Urban, som visat vägen till befrielse. 

Urban åkte ju på 20-talet ner till Wien för att bli psykoanalytiker. Han började i psykoanalys hos Siegmund Freud. Det gick så där. För Urban berättade bara om sin lyckliga barndom och sina snälla föräldrar. Siegmund försökte hitta något neurotiskt hos Urban. Men det var lögn i helvete. Men när Urban berättade att han älskade sin mor och ibland var lite rädd för sin far när han gjort något dumt, så blev Siegmund glad över att ha hittar något som var lite spännande. Så han hittade på en hel teori om detta och kallade den för Oidipalkomplexet. Men Urban tyckte alltihop var urtråkigt och efter några sessioner åkte han hem och blev trädgårdsmästare på Öland. Efter ett år gifte han sig med sin granne fru Elsa Blomgren. Hon var änka efter den rike skeppsredaren Blomgren och var mycket förmögen. De blev mycket lyckliga ihop och gjorde mycket kul. Bland annat gjorde de tre döttrar. 

Peter