Hej vänner!

Jag har varit ute och cyklat på morgonen. Men nu är jag hemma igen och väntat på det oväder som komma skall. Plötsligt kom jag och tänka på att jag inte haft ångest på flera år. Vad jag har förstått så krymper amygdala när man blir äldre. Ni vet det är den del i skallen som styr rädsla och skräck i huvudknoppen. Men nu har den lilla otäckingen krympt ihop och slutat jävlas. För ångest är för jävligt. Som tarmvred ungefär. Men när man jobbar i min bransch är det bra att ha prövat på eländet. Så man förstår hur otäckt det är. Och att man tar till vilka tokigheter som helst för att slippa  ifrån detta lidande. Att själv prövat på, tror jag kan öka förståelsen för de som mår skit och pannkaka. Bra att veta, men skönt att slippa. 

Jag kom förresten att tänka på min släkting Elias Oskar Uddenberg. Han var som många Uddenbergare präst i Kalmar stift. Elias bodde och verkade i den lilla orten Påryd. Han var en omtyckt och uppskattad herde i sin församling men ansågs lite konstig. 

År 1896 hörde Elias Oskar talas om den ballongexpedition som ingenjör  Salomon August Andreé planerade till Nordpolen. Elias blev mycket intresserad av detta och bestämde sig för att själv pröva på ballongflygningskonsten. Han beställde ritningar till sin ballong från Frankrike och bad den kyrkliga syjuntan i Påryd hjälpa honom med att sy ihop ballongen. Han beställde också ett lämpligt tyg och sa att detta skulle användas för att sy dräkter till kommande års konfirmander. Det var ju inte riktigt hederligt. Men Elias Oskar räknade med att biskopen i Kalmar och den övriga kyrkoledningen skulle förlåta honom för denna lilla nödlögn. Biskop i Kalmar var för övrigt den kände skalden Elias Tegnér som också ofta hade högtflygande planer. 

Sommaren 1897 var ballongen färdig. Elias Oskar fick hjälp att fylla den med vätgas av en ingenjör Brandhult som bodde i Kalmar. Elias Oskar planerade att först bara göra en liten försiktig uppstigning. Ballongen skulle bara stiga några tiotal meter och sitta fast i ett rep bundet runt ek. Den 26 maj var allt klart för den första försiktiga  provuppstigningen. Ballongen var packad enligt de råd som den Elias Oskar fått från ingenjör Andreé med vilken han brevväxlade. Men för detta korta försök behövdes rätt lite packning. 

Fyra starka karlar höll ner ballongen innan start. Så började Elias Oskar kasta ut de sandpåsar som höll ner ballongen på marken. Men ballongen steg ändå inte. Fler sandsäckar slängdes ut och ballongen började sakta stiga mot himlen. Då de starka karlarna kände att även de höll på att lämna landbacken släppte de alla taget samtidigt. Det till fick till effekt att ballongen hastigt for till väders. Men vad som var värre var att den steg med sådan hastighet och kraft att det rep som skulle hålla kvar den gick av. Så alla de församlade fick se Elias Oskar fara iväg högt över de småländska skogarna. Till slut såg man bara en liten prick mot himlen som for iväg mot sydväst.

Elias Oskar blev förstås förskräckt över det inträffade. Men han kunde inget göra det var bara att fara med dit vinden förde honom. Efter några timmar började Elias Oskar bli törstig. Men det enda som fanns att dricka var den konjak som förpackats i nödutrustningen. Enligt instruktion från ingenjör Andreé hade två sådana flaskor lags i för att hålla kylan borta. Så för att dämpa törsten drack Elias Oskar upp en av flaskorna. Naturligtvis blev han av detta rätt svag i benen, så han satte sig ner i ballongkorgen och somnade. 

Medan Elias Oskar sov började vätgasen i ballongen sakta smita ut. Så Elias Oskar märkte inte att han flög över Själland och Fyn medan ballongen sakta sjönk mot marken. Som tur var slog den ner  på den danska ön Sylt precis innan den skulle ge sig iväg över Atlanten. Elias Oskar vaknade av dunsen när ballongkorgen slog i backen och hoppade snabbt ur. Det enda han fick med sig var den andra flaskan konjak. När Elias Oskar klev ur lättade vikten i ballongen så att den for iväg upp igen och försvann över havet.

Redan på den här tiden var Sylt ett populärt ställe för nudister. Men stranden var uppdelad i en damavdelning och en herravdelning. Mellan dessa var ett rejält plank. För något annat var helt otänkbart på 1800-talet. Så plötsligt fick damerna på damavdelningen se en man i rundkrage komma gående klart överförfriskad med en flaska konjak i näven. Detta väckte naturligtvis uppståndelse i den församlingen. En kraftig kvinna gick fram till Elias Oskar och sa på danska: ”Hvad fanden laver du her” eller något sådant. Men som ni vet är danska svårt att begripa. Speciellt när man har druckit en jävla massa konjak. Så Elias Oskar bara log dumt innan han placerade sitt huvud mellan den kraftiga danska damens bröst och sedan föll han ihop på stranden och somnade.

Flera damer hjälptes åt att lyfta upp Elias Oskar på en skottkärra och körde iväg honom till en läkare. Denne konstaterade att mannen i fråga var både berusad och pervers. Frågan var om han var helt tillräknelig. Att han dessutom klätt ut sig till präst tydde på galenskap. Så när Elias vaknade till och frågade var han var förstod den danske läkaren att mannen i fråga inte bara var etyliker och perverterad, han var även svensk, vilket även det var ett allvarligt symtom. Så han kallade in två starka karlar som höll i galningen medan doktorn gav honom en spruta lugnande medel så han somnade igen. Man beslutade att återföra Elias Oskar till sitt hemland.  En man fick följa med och fick i uppgift att fylla på med lugnande medel om Elias Oskar vaknade till. Man visste ju inte om han var farlig eller inte.

I det skicket forslades Elias Oskar iväg till den svenska ambassaden i Köpenhamn. Men redan innan han vaknade hade han placerats på en färja till Malmö tillsammans med en ambassadtjänsteman. När Elias Oskar på nytt vaknade var han i hamnen i Malmö. Han blev där utskälld av en man som sa att han inte bara skämt ut sig själv utan även Sverige och den Svenska kyrkan. Sedan gick mannen ifråga iväg. 

Elias Oskar tog tåget hem till Småland och Påryd. Alla blev naturligtvis förvånade och frågade var han varit. Elias Oskar berättade då att han först flugit till himmelriket och en del av änglarna visserligen var kraftigare än han föreställt sig men lika vackra som bibeln beskriver dem. Sedan hade han på något sätt hamnat i helvetet. Det var ett otäckt ställe. Men det som förvånade honom mest var att djävulen själv hade varit iklädd vit rock, när han utförde de eviga plågorna. Elias Oskar sa att han trodde att det som räddat honom var att han hade rundkrage och tidigare utfört sitt prästliga arbete så förtjänstfullt. Och det hade gjort att han kastats ut från helvetet och hamnat i Malmö. Det var ju inte heller så kul, men trots allt bättre än det riktiga helvetet. Och församlingen föll på knä över denna berättelse och bad om tröst och försoning.

Peter