God kväll vänner!

Jag sitter här och väntar på ovädret. Det skall under morgondagen komma insvepande från Nordsjön och Gotland skall visst vara en av de mer utsatta platserna. Det skall regna och blåsa något för överjävligt enligt SMHI. 

När jag var barn tyckte jag om att sitta någonstans där man hörde regndropparna slå mot taket. På en vind eller i en bod med plåttak till exempel. Det kändes tryggt och meditativt på något sätt. Jag tycker fortfarande om att sitta under en stor gran när det regnar. Där kan man sitta alldeles torrt medan regnet faller utanför ens eget torra ställe. Det kommer mig att tänka på Tomtebobarnen. I den boken står det ju, om jag minns rätt:

”När storm och regn regera i världen utanför

här djupt inne i skogen alls ingenting det gör.

För stormen täcks av granar som räcka upp till skyn

och runt omkring i skogen finns många paraplyn.”

Jag gillade Tomtebobarnen när jag var liten. Det gör jag fortfarande förresten. Kanske för jag fortfarande är så beroende av skogen. Eller så blev jag det för att jag läste om Tomtebobarnen när jag var barn. Fast det finns ett gammalt bergtroll i boken som ibland kommer fram och säger ”Buu” och skrämmer de stackars Tomtebobarnen. Jag var alltid lite skraj för det trollet. Men samtidigt var det bra att det fanns där och skrämdes. Fast man fick blunda när man kom till den sidan. 

Men snart kommer väl någon och säger att man inte skall läsa Tomtebobarnen för det står sånt som att ”Far är stark och modig och mor är blid och rar” vilket nog någon genusteoretiker är mossigt och konservativt. Men jag läste ju denna bok och är ju rätt feministisk för att vara en snart 61-årig gubbe. Jag blir överhuvudtaget förvånad över de som tror att andra människor är lättpåverkade mähän medan de själva är självständigt tänkande människor. 

”Tänk om barnen läser en bok från 30-talet där den traditionella kärnfamiljen är ett ideal. Då kommer de bli konservativa antifeminister och homofober, de små lättpåverkade pappskallarna. Men om de läser böcker som är könsneutrala och småkillarna får leka med dockor, så blir de små feminister hela gänget. ”

 Så verkar en del tänka. Men så funkar det ju inte. Barn påverkas ju mycket mer om vad deras föräldrar gör och säger än vad som står i en bok. Dessutom överlistar de små rackarna ofta oss vuxna och leker på det mest könstraditionella sätt. Ritar prinsessor och skjuter med pinnar som de inte begripit ett dugg att de därigenom utgör ett litet, men ettrigt stöd för patriarkatet. Men sedan blir de tonåringar och då jävlar kan det bli annat ljud i källan. Och det är ju bra.

Peter