Hej vänner!

Ikväll tänker jag på Höga visan i Bibeln. Det är en spännande bibelbok som jag har läst i då och då. Den handlar ju om kärlek och är skriven för länge sedan. I alla fall långt innan Jesu födelse. En spännande sak med denna text är hur de älskande beskriver varandra företräden. Det stå till exempel:

”Vad du är skön, min älskade,

vad du är skön!

Dina ögon är duvor

bakom din slöja.

Ditt hår är som en flock getter

som strömmar utför Gileads berg.

Dina tänder är som en flock tackor

som stiger ur badet för att klippas,

alla har tvillingar,

ingen är utan lamm.”

”Dina bröst är som två hjortkalvar,

som gasellens tvillingkid,

betande bland liljor.

Tills vinden vaknar

och skuggorna flyr

vill jag besöka myrraberget,

välluktens kulle.

Allt hos dig är skönt, min älskade,

hos dig finns ingen brist.”

Det låter fint. Men man undrar lite hur man ser ut om man har ögon som duvor, hår som getter och bröst som hjortkalvar. Men att ha tänder som en flock tackor som stiger ur badet låter ju rätt fint. Men hur bröst som ser ut som ser ut som hjortkalvar lite svårt att föreställa sig. Men man får nog inte hänga upp sig på detaljer och istället koncentrera sig på huvudbudskapet som är: ”Du är jättesnygg”.

Lite längre fram i texten står det:

”Dina bröst skall vara som druvklasar,

din andedräkt som doften av äpplen,

din mun som det finaste vin,

som flödar över i min

och fuktar läppar och tänder.”

Klart bättre att likna tuttar vid druvklasar än vid hjortkalvar tycker jag. Och vin är ju gott. Så det är också en trevlig beskrivning. 

Så läs Höga visan om ni känner er lite romantiska vet jag. Eller om ni är intresserade av växt och djurlivet i mellanöstern för länge sedan. Då kvinnorna hade bröst som hjortkalvar och så. Men att beskriva sin älskade som att allt är skönt och utan brist gör man bara när man är väldigt nyförälskad. Det går över. Kvinnor får exempelvis lära sig älska män som glömmer att fälla ner locken på toan. Fast det är svårt har jag förstått. Speciellt när man i brådskan inte kollar innan man sätter sig direkt på det hårda porslinet. Då tycker man minsann inte att allt är skönt och utan brist. Då prövas kärleken. Det hjälper inte ett dugg om man säger att damen i fråga har bröst som hjortkalvar. Tvärtom antagligen. Då är det bäst att bjuda på det ”finaste vin” och gärna något annat gott fort som fan.

Peter