God morgon vänner!

Idag tänker jag på min släkting Tryggve Uddenberg född 1908. Han växte ju upp i ett prästhem på Öland med allt vad det innebar. Han fader prästen var en mycket omtyckt och duktig präst och hans moder var även hon en ordentlig och fin människa. Tryggve var däremot ett ovanligt besvärligt och svårstyrt barn. Redan som femåring gjorde han sig ett namn genom att stå beredd vid kyrkans utedass med ett fång brännässlor. När någon kyrkobesökare kom för att sätta sig därstädes, körde han upp brännässlorna i baken på den och vispade runt som fan med dessa grönsaker. De drabbade skrek och for ut med byxorna nere så de kunde inte springa efter den lille marodören. Tryggve gjorde mycket sådana små hyss. En gång hällde han bläck i dopfunten så den bebis som skulle döpas denna dag blev blåfärgad på hela huvudet. Till skillnad från Emil i Lönneberga som av misstag råkar göra lite hyss så var Tryggve ett beräknande och listigt litet barn som gjorde sina hyss för att jävlas. Han föräldrar försökte tala honom till rätta och förklara det olämpliga i att bränna folk i baken med brännässlor. Men de hjälpte inte. Resten av församlingen tyckte synd om hans föräldrar och hade en rad förslag på de uppfostringsmetoder som var populära i början på seklet. 

Problemen fortsatte under tonåren då Tryggve bland annat snodde tre flaskor nattvardsvin och byggde ett periskop som han använde för att titta över planket till dambadet i Färjestaden. Han blev då han upptäcktes tagen till polisen och fick hämtas av sin fader prästen. En mycket pinsam historia. 

Men när Tryggve var 25 år dog hans fader och på sin dödsbädd sa han till Tryggve ”nu får du ta mig fan skärpa dig”, sedan dog han. Tryggve blev mycket tagen av faderns ord och genomgick en religiös kris. Han gick runt på det Öländska allvaret och bad till gud. Där under den blå himlen tyckte han sig höra en röst som ropade till honom: ”till hedningarna”. Tryggve förstod genast att han fått i uppgift att frälsa inte bara sig själv utan även andra. Så han gick med i Svenska missionsförbundet och utbildades där till missionär.

Tryggves första uppdrag var att missionera bland infödingarna på ön Bali i Indonesien. Han kom alltså till en liten by på Bali och byggde där en liten missionsstation. När detta var gjort började han predika med hjälp av en tolk från Java som talade språket och kunde översätta från holländska till balinesiska. När det blev bestämt att Tryggve skulle placeras på Bali hade han nämligen fått gå en kortare kurs i holländska, då Bali då var en holländsk koloni. Det gick dåligt med missionerandet. Det var visserligen några som var intresserade. Men då dessa började lägga ut bönemattor riktade mot Mecka och på arabiska utropa ”gud är stor”, så förstod Tryggve att översättaren nog inte översatt helt ordagrant utan mer som hans muslimska tro tyckte var bäst. 

Dessutom började Tryggve tvivla på sin tro. Han märkte att balineserna trots att de levde i synd och själsligt mörker verkade må alldeles utmärkt. De sjöng, dansade och hade glada fester. De hade en avspänd och normal inställning till det sexuella och verkade inte plågas särskilt av detta. Så efter något år när Tryggve lärt sig språket så sökte han upp en av deras heliga ledare för att med honom ta upp sina tvivel. Denne lyssnade noga och frågade viktiga frågor som om Tryggve var lycklig och glad. Tryggve fick då erkänna att så inte var fallet. Den helige mannen sa då att det enda som skulle hjälpa var en omvändelse till ett mer förståndigt leverne. Så veckan därpå ordnades i byn en stor fest med massor med mat och dryck. Tryggve kläddes i balinesiska kläder och bjöds på en speciell dansdryck som gjorde honom mer ohämmad. Så Tryggve åt drack och dansade hela natten och på morgonen glänste hans ögon på nytt. De glänste så mycket att en dam i hans ålder blev alldeles till sig när hon såg dem och tog med sig Tryggve till sin hydda. 

Nästa dag uppsökte Tryggve den helige mannen och berättade att han nu inte behövde mer undervisning utan var frälst. Dessutom skulle han ut och fiska med några andra av männen i byn. På kvällen frågade han damen han haft ihop det med natten innan om han fick sova hos henne igen. Och det tyckte hon var en bra idé. 

Missionsförbundet fortsatte under lång tid betala ut lön till Tryggve. Men till slut bad man om en rapport kring hur missionsarbetet utvecklades. Tryggve berättade då i ett brev att det bara var en själ som blivit omvänd sedan han började sitt missionsarbete och det var hans egen. Han berättade också att han numera mest ägnade sig åt fiske, festande och sin nya fru. För han hade gift sig med sin balinesiska fästmö. Vidare att de ännu inte fått något barn, men att de jobbade flitigt på saken. Han ägnade sig nu åt viktigare saker än synd och skam. Och det tyckte han Svenska Missionsförbundet också skulle göra. Efter detta brev upphörde lönen därifrån komma. Men det gjorde inget för man hade liten användning för pengar i byn.

Peter