Hej igen!

Har ni saknat mig? Antagligen har ni väl inte ens märkt att jag varit borta ett tag. Nu skall jag berätta varför jag inte skrivit på ett tag.

Som ni vet jag en rätt hypokondriskt och gnällig typ som brukar beklaga mig för minsta förkylning. Jag vet att det är löjligt och brukar väl ibland gnälla lite extra så ni skall förstå hur löjlig jag kan vara. Men nu har jag faktiskt varit sjuk på riktigt och jag tror det är nästan första gången i mitt liv. Till och med mina läkarvänner, som i vanliga fall säkert tycker: ”Kan inte gnällmånsen ta en Treo och hålla käften” skulle nog tycka att jag har något att komma med den här gången.

Nu är jag i alla fall betydligt bättre äv jag varit och jag hoppas jag snart är på banan igen. I så fall mycket tack vare dr Shahid Nadeem. Han tryckte på magen där det gjorde ont och skrev sedan ut en medicin som verkar fungera. Nu har jag inte så ont längre, men är jävligt trött. 

Ni som följer mig på Facebook har väl sett att jag mallat mig över min dotter Julias duktighet som samordnare för Malmö feministfestival. Jag är överhuvudtaget mallig över mina döttrar Julia och Emelie. Det är minsann fina tjejer som man kan vara stolt över. 

Annars är det mest sorgliga saker som händer. Som mordet på flickan Lisa från Skövde. Det känns bara så oändligt sorgligt. 

Peter