God dag kamrater!

Kommer ni ihåg den förre LO-ordföranden Stig Malm. Han fick sparken från sitt fina jobb för han kallat en grupp damer som kom gående för ett ”fittstim”. Det var naturligtvis dumt gjort. Som kvinna bör man ej heller kalla en grupp promenerade herrar för ”pittstim”. Även detta är ytterst olämpligt. Likaså att kalla en samling homosexuella män för ett ”baksällskap”. Man får helt enkelt skärpa sig. Annars är det inte mer än rätt att man får sparken som Stig Malm.

Själv har jag inga manliga vänner som använder den typen av ord. Och nu skojar jag inte. Vi svär rätt mycket och säger fan och helvete och sånt. Men inga könsord. Vad jag förstår har ungdomar börjat kalla varandra könsord. De kan till exempel säga: ”Hon är en jävla f…”. Det är väldigt dumt och tråkigt. I de kretsar jag umgås i skulle vi aldrig uttrycka oss på det viset. Män födda på 50-talet brukar var mycket återhållsamma med könsord. Om vi inte är LO-ordföranden förstås. Men han var nog född på 40-talet och det är ju inte lika fint. De är inte lika väluppfostrade som vi blev på 50-talet. Vi var liksom en peek av uppfostran före det stora förfallet. När jag var barn var det väldigt fult att svära. Inte minst hemma hos mig. Fast när pappa slog sig på fingret med hammaren kunde man passa på att lära sig ett och annat. 

Själv har jag under mitt liv utvecklats i helt fel riktning vad gäller detta. Jag svär faktiskt då och då både i tal och skrift. Det ser värst ut i skrift. Men det är som om världen blivit så svårförståelig och hemsk att de vanlig orden inte längre räcker till för att beskriva den. Det är först när man använder ett kraftuttryck, som man kan beskriva hur jävlig den är. 

Skicka förresten in en slant till Rädda Barnen när ni läst detta. Det har ni minsann råd med. Och snåla inte!

Peter