God morgon vänner!

Idag  på Sveriges nationaldag kommer jag att tänka på existentialismen. Som ni vet är det en filosofisk riktning. Själv har jag aldrig riktig begripit var det går ut på. Men jag tror att det på något sätt har med ångest för vår fria vilja att göra på. Fast jag är inte riktigt säker.

En viktig person när det gäller existentialismen är den danske författaren Sören Kirkegaard. Han gick runt i Köpenhamn i mitten på 1800-talet och deppade. Mest för att han var kär i Regine Olsen. Han var förlovad med henne en kort stund. Men sedan bröt han förlovningen av någon obegriplig orsak. Men han fortsatte att gå runt och vara förälskad i henne hela livet. Undra varför han bröt förlovningen förresten? Jag har fått för mig att han inte tände på kvinnor och kom på att detta kunde bli besvärligt på bröllopsnatten. Men jag vet inte, utan det är något jag hittat på. Eller så var han bara rädd för sex överhuvudtaget Men sedan gick han som sagt var runt och deppade och trånade. Dessutom funderade han på livets mening och blev viktig för existentialismen. Idag hade han väl fått ett SSRI-preparat och piggat på sig. Men då hade han väl inte skrivit sina filosofiska böcker, gissar jag. Och inte varit viktig för existentialismen. Hur som helst sa han en del kloka saker som: ”Prästen - denna i långa kläder insvepta definition av nonsens!”.

En annan berömd existentialist var den franske författaren Jean-Paul Sartre. Även han skriver vad jag förstår om ångesten inför möjligheten att välja. Jag läste när jag var sådär 18 år hans roman ”Äcklet”. Jag minns inte ett jota vad denna bok handlade om. Så antagligen var den ganska tråkig. Men Jean-Paul Sartre fick nobelpriset 1964. Men han sa att han inte ville ha detta fina pris. Varför vet jag inte. Han var visst någon sorts kommunist och tyckte kanske det var orättvist att inte alla fick pris. Senare ville han visst ha prispengarna. Men då var det för sent. Man får ta mig fan bestämma sig om man vill ha Nobelpris eller inte. Inte hålla på att vela hit och dit. Har man tackat nej så har man. Han hade någon sorts fri relation med den feministiska författarinnan Simone de Beauvoir. De var på något sätt ihop fast de knullade med andra samtidigt. Låter jobbigt tycker jag. Klart man får ångest och mår dåligt av sådan lössläppthet. 

Själv tycker jag också det är jobbigt att välja. Man måste välja vilken telefonleverantör och huruvida man skall åka med SJ eller något annat tågbolag till Göteborg, till exempel. När jag var ung på den svart-vita stenåldern fick man välja Televerket om man ville ha telefon. Och ville man åka tåg fick man välja mellan SJ och SJ. Man slapp liksom ångesten att välja fel. Nu måste man fatta beslut och välja hela tiden mellan olika varor och tjänster. Och hela tiden är man orolig att man valt fel. Eller så är man ledsen för man gjort just så. Sören Kirkegaard hade ta mig fan varit ett större nervvrak än han var, om han levt idag.

Peter