Glad midsommar vänner!

Idag tänker jag på min släkting Elof Uddenberg. Han var ju med och grundade det Götiska förbundet. Det var, som ni vet, någon sorts förening där man hyllade vikingatiden och dess ideal. Som det stod i stadgarna” de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne”. Så här vid midsommar brukade medlemmarna i föreningen samlas vid sitt föreningshus på Djurgården för att ägna sig och ”de gamle göters lekar och samkväm”. Det gick till så att man först spelade kort och därefter intog en vikingatida måltid och drack mjöd, öl och brännvin. Den sista drycken fanns ju egentligen inte på vikingatiden. Men vad gällde just detta var man inte så noga med det tidstypiska. Men man var klädd i det man trodde var vikingakläder av päls och hade hjälmar med horn på på huvudet. Dessa var gjorda av papier mache. 

Elof hade fått i uppdrag att i samband med skålen för konungen ordna med en salut. Så han hade med sig två hagelgevär som av två medlemmar skulle avskjuta på hans order. Men då Elof var en klok och försiktig person hade han bytt ut haglen mot sågspån. Han förstod att risken var hög att de utsedda skyttarna skulle se både dubbelt och tredubbelt när det var dax för konungens skål. Så att släppa loss folk i det stadiet med skjutvapen skulle vara direkt livsfarligt.

Festen blev inledningsvis mycket lyckad och avlöpte som planerat. Man sjöng fosterländska sånger och läste fosterländska dikter. Men dess emellan åt och drack man på det sätt som man trodde att våra vikingatida förfäder gjorde. 

Så var det då dax för konungens skål och Elof och de två skyttarna gick ut och gjorde sig beredda. Elof stod i dörren och lyssnade till när skålen skulle komma. När han hörde: ”Skål för konungen” så ropade han: ”för konungen, eld”. Bägge skyttarna avlossade sina gevär och ur piporna kom två 20 meter långa eldkvastar av brinnande sågspån. Dessa tände eld på taket på föreningshuset som i gammal götisk anda var täckt med vass. De övriga gästerna hurrade och var i ett tillstånd som gjorde att de inte märkte att det brann fast Elof skrek att elden var lös. 

Först när gnistor började falla ner och antända de pälsklädda medlemmarna förstod man att det var fara och färde. Man rusade ut och slängde av sig sina brinnande kläder. På den här tiden hade man ju inga underkläder så plötsligt stod en massa mycket berusade herrar och såg på hur deras vikingaborg snabbt brann ner. På morgonen gick de hem. Då många saknade kläder så fick de hålla sina hjälmar strategiskt placerade. Såg ut som ballongdansen fast med två horn. På vägen mötte de vaktparaden. Då musikerna såg de hjälmklädda komma började de skratta vilket gjorde det omöjligt för blåsarna att spela. Även pukspelarna tappade takten och hela vaktparaden började gå i otakt. Så stockholmarna fick den morgonen se vaktparaden komma skuttande fram i otakt efterföljd av ett gäng gubbar iklädda inget, utom hjälmar med horn. Det blev naturligtvis en skandal och det Götiska förbundet blev aldrig vad det varit efter detta.

Elof berättade aldrig för någon hur det hela gått till. 

Peter