Käraste bröder, systrar och vänner!

I kväll tänker jag på skogsrået. Ni vet hon är det där luriga väsendet som bor i skogen och lockar män i fördärvet. Hon sitter där på en sten i skogen spritt språngande näck och vinkar någon stackars karl till sig. Men när han kommer fram vänder hon ryggen till blir hon ett gammat mossigt träd. Så där står den stackars mannen och känner sig dum, vilse i både skogen och pannkakan. En lurig tjej med andra ord. Fast enligt en annan tradition kunde det hända att hon låg med med någon kille som kom gående i skogen. Men det gick också på tok för karlstackarn för då stannade hans själ kvar hos henne och han blev liksom ett tomt skal, som levde vidare som en tystlåten och längtande människa. 

Om man mot förmodan ser en naken tjej sitta i skogen och vinka bör man akta sig som fan och gå åt ett annat håll. Annars riskerar man bli dum i hela huvudet. Antingen blir man lurad eller själlös som en skokartong. Om detta inträffar finns det bara en kur som kan bota en. Man får segla över två hav, klättra över fem berg samt sjunga en psalm stående på ett ben i en hink med blåbär. Har man då tur kan en ny själ börja växa i en. Ungefär som en morot. Men sin gamla får man aldrig igen när skogsrået snott den. 

Peter