God kväll vänner!

Som ni vet är jag kattägare. Fast det låter ju bara dumt. Då kan man ju lika gärna säga att katten är gubbägare. Man kan ge en katt mat och man kan klappa den. Men man kan inte äga den. Den gör precis som den vill och tycker den man är tråkig eller ger dåligt med mat kan den flytta in till någon annan till man skärper sig. Men min katt trivs bra hos mig så länge jag sköter mig och inte snålar med käket. Nu ligger han som en kringla på sängen och sover. Men snart skall jag gå och lägga mig och då kommer han bli sur för jag stör honom. Men sedan kommer han bergis ställa sig på min mage som vanligt för han vill att jag kliar honom på hakan och bakom öronen. 

Jag är dålig på att säga nej när jag borde det. Som psykolog har jag ju ofta betonat vikten av att säga nej när så krävs. Men själv är jag värdelös på det. Det ställer till det ibland och gör livet lite besvärligt. Jag har haft en ovana att säga ja till det mesta här i världen. Dock ej till otillåtna droger. Till sådana har jag alltid sagt nej. Till skamliga förslag har jag oftast sagt ja. Men de har ju inte varit så många att det har varit ett bekymmer. Rättare sagt har det varit inga alls. Trots detta har jag nu beslutat säga nej till nästan allt. Det är lika bra. Mitt jävla ja-sägande ställer ju bara till det. Men från och med nu är det nej till allt. Jag skall börja med att säga nej till mig själv. Som en övning.

”Vill du ha en kall pilsner? Nej verkligen inte. Det blir man bara tjock av.”

”Lite te och en kvällsmacka? Nä, det blir man kissnödig av.”

”Sex då? Nej nu får du väl skärpa dig. Vem tar du mig för, snuskgubbe”.

”Gå till jobbet på måndag. Nej absolut inte.”

Jag börjar bli rätt bra på det här med nej-sägande till mig själv. Här ska övas för nu är det slut på det förbannade räddhågsna ja-sägandet. Som det står i bibeln: ”Ditt ord skall vara nej, nej och ännu mera nej.” Vidare: ”Saliga är de nej-sägande. Ty de är inte positiva så det stör.” 

Detta kommer mig att tänka på en dikt av Verner Aspenström nämligen denna:

”Sardinen på tunnelbanan

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.

Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.

Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.

Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.

Jag är inte intresserad av den där försäkringen.

Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.

Jag har ingen lust att se den där filmen.

Jag vägrar stiga av vid Skärholmen.

Sardinen vill att burken öppnas emot havet.”

Det är en bra dikt. Men jag säger nej även öppnandet av burkar åt vilket jävla håll som helst. För jag tänker fortsättningsvis säga nej till allt. (Till en kall öl kanske jag säger: ”nja kanske”). 

Peter