Hej kamrater!

Jag är sjuk igen. Har feber, ont i halsen och ont i huvudet. Det känns som jag är förkyld ofta nu för tiden. Börjar fundera om man kan starka sitt immunförsvar på något sätt. Men jag har ju bestämt mig för att stanna hemma när jag är sjuk och inte kämpa på trots det som jag ofta gjorde förr. Jag undrar vem som smittade ner mig. Antagligen någon liten lurig unge på jobbet. De är giftiga som gullregn hela gänget. Men skojiga ändå på något sätt. Jag fick vara med på en teckengrupp i slutet på förra veckan för barn som behöver stödtecken för att kunna kommunicera. Det var kul. Både för det var skojiga små killar, men också för att de gillade mig. Inte för jag gjorde något, utan för att jag är man. Jag blev riktigt poppis på grund av denna egenskap. Så då var det bra att vara gubbe minsann.

Annars är det ju, som ni vet, ofta svårt att vara man. Fast jag har ju aldrig prövat på att vara kvinna så jag vet inte vad som är bäst. Men det där med könsbyte verkar rätt besvärligt, om det skall göras ordentligt. Fast det är klart att man kunde pröva på hur det är att vara tant i blommig klänning med hatt och handväska. Men sådana tanter är tyvärr på väg att försvinna. Nu är ju kvinnor tjejer hela livet och går oftast i brallor och t-tröja. Det kan ju också vara fint men det gör det svårare att klä om för ett mer tillfälligt könsbyte. Dessutom skulle jag om jag satte på mig en blommig klänning och en snygg liten hatt antagligen se för jävlig ut. Då skulle folk titta på mig och säga: ” Det var då en ful kärring”. Och det vill man ju inte. För om man skulle göra sig omaket att bli transa på gamla dar vill man ju vara lite tjusig och snygg. Som hon som leder Antikrundan, ni vet. Hon är jävligt snygg. Så skulle man se ut, fast med hatt och handväska. Inte som häxan i Snövit och de sju dvärgarna.

Så man får väl fortsätta som man trots allt. Man vill ju inte skrämma små barn med sitt utseende. När jag var barn var jag lite rädd för sångerskan Sarah Leander. Vad jag förstår var hon som ung en rätt tjusig dam. Men när jag var barn var hon klart mindre tjusig och dessutom hade hon en för kvinnor ovanligt mörk röst. Så jag hade liksom svårt att bestämma kön på tanten. På den tiden var detta ovanligt och lite oroande. Nu är världen full av folk som är lite androgyna. Men själv får jag nog hålla mig till mitt kön för att folk skall slippa få fulslag. Men tanter med blommig klänning, hatt och handväska tycker jag om. Hoppas detta mode kommer tillbaka. Om så sker skall jag bjuda dessa tanter på ett glas portvin. För det brukar de gilla. 

Peter