God morgon vänner!

Idag är det den tredje maj. Det kommer mig att tänka på min släkting Hilda Uddenberg. Fast när detta inträffade hette hon Hilda Andersson. Hilda arbetade på konditori Mälarblick som ägdes av min släkting Tryggve Uddenberg. Konditori Mälarblick  på Norrmälarstrand och var ett populärt ställe   i början på seklet. Men att bakgrunden till den stora fisk- och svandöden 1915 hade med detta ställe att är det inte många som vet.

Det var nämligen så att det i Stockholm då fanns en anarkistisk cell som verkade i det dolda. Inspirerade av de ryska anarkisterna hade de beslutat sig för att i Bakunins anda med hjälp av våld krossa det bestående. De tre som ingick i denna grupp var: den före detta skådespelaren Artur Fridén, skräddaren Alfred Gunnarsson och före detta vaktmästaren Yngve Rudin. Dessa tre hade alla bittra erfarenheter av överhetens hårdhet.

Skådespelare Fridén hade exempelvis som ung fått möjlighet att spela Jean i Fröken Julie under ledning av den store August Strindberg. Han hade redan då varit en radikal person och tagit tillfället i akt att framföra sina åsikter. Så teaterpubliken hade blivit något förvånad när Jean plötsligt hållit ett brandtal mot förtrycket samt gjort reklam för de då förbjudna preventivmedlet kondom. Det senare hade han gjort genom att vända sig fröken Julie och säga: ”det är ingen fara lilla fröken. Jag skyddade mig.” Han tyckte att han på det sättet hade förbättrat dramat. Men det tyckte inte herr Strindberg, så Artur Fridén fick sparken. Han var efter detta äventyr känd som Gummi-Artur.

Skräddaren Gunnarsson hade även han blivit illa behandlad. Hans fru hade övergivit honom och flyttat till USA. Orsaken var att Gunnarsson blev våldsam när han drack alkohol och vid flera tillfällen slagit sin fru. I USA hade hon gift sig med en nära släkting till Henry Ford. Men även den mannen hade hon bedragit och blivit just Henry Fords älskarinna. Av honom hade hon fått ärva en stor summa pengar och hon hade nu en större lägenhet på femte avenyn i New York. Vidare hade hon fått ett stort hus i Maine. Nu bodde hon själv med sin betjänt och sin kokerska. Men varje jul skickade hon ett julkort till skräddare Gunnarsson med bild från sina semesterresor till Florida eller Hawaii. Där skev hon: ”hoppas du fryser skräddarjävel”.

Även vaktmästare Rudin var bitter efter ha blivit uppsagd när han en morgon kommit till sin arbetsplats apfull och utan byxor. Vilket hade setts som extra allvarligt då han arbetade på Kungsholmens realskola för flickor. Han tyckte det var orättvist att man skulle straffas så hårt, bara för man vid ett enstaka tillfälle glömt något. 

Dessa tre hade alltså bildat en anarkistcell och beslutat sig för att krossa kungadömet och kapitalet. Och nu hade det uppenbarat sig ett utmärkt tillfälle att en gång för alla göra slut på förtrycket. Det var nämligen så att kung Gustav V och hans drottning Viktoria avsåg att resa i kortege ut till Drottningholm för att folket skulle ges tillfälle att hurra och vifta med flaggor. Man ville på det sättet göra kungahuset mer populärt och visa upp drottningen som annars oftast bodde utomlands på grund av sina hälsoproblem. Fast egentligen visste alla att hon tyckte väldigt illa om sin kung och därför höll sig borta. Men nu skulle man ta död på dessa rykten genom att visa upp sig lyckliga tillsammans.

Detta var de tillfälle de tre mordiska anarkisterna väntat på. Planen var att gömma sig i folkmassorna på Norrmälarstrand och så rusa fram och kasta varsin bomb på kungaparet. Därefter i den följande förvirringen rusa ner och med hjälp av en roddbåt fly över till Södermälarstrand. 

Så de tre skaffade sig vad som behövdes. En båt samt tre små flaskor nitroglycerin som stals av en alkoholiserad bergsprängare som Rudin kände. De bestämde att de skulle vänta på konditori Mälarblick till det var dags att slå till. De satt där och viskade när Hilda kom för att ta upp beställning. Hilda tyckte de såg lite skumma ut så när hon gick ut för att hämta det kaffe de beställt smög hon fram till serveringsluckan och lyssnade. Hon hörde då den dramatiske skådespelaren Fridén viska: ”död åt konungen”. Hilda förstod genast att det var några som ville konungen illa som satt där och såg luriga ut. Så när hon kom med kaffet sa hon att hon måste gå ut ett ärende men att hon snart skulle återkomma. Hon gick därefter till det närliggande apoteket och inköpte en flaska ricinolja. När hon kom åter frågade hon de sammansvurna hur kaffet smakade. Hon sa vidare att hon en så här solig dag när konungen skulle passera gärna ville bjuda herrarna på något starkt. Något som gladde särskilt före detta vaktmästare Rudin som börjat bli lite nervös. Men även de andra tackade ja till detta generösa erbjudande. Så Hilda hämtade tre supar och droppade i ricinolja i alla och rörde om. För att förklara den lite oljiga smaken sa hon att det var äkta holländsk genever som ju är lite oljig till sin konsistens. Därefter tog de blivande terroristerna sina rockar och gick sin väg. 

När de intagit sina positioner och koordinationerat sina klockor var det bara att vänta på kortegens ankomst. Men det blev snart en mycket orolig väntan. Det for runt i magen på dem och skräddare Gunnarsson förstår att han nog å det snaraste behövde uppsöka en toalett. Men det var inte det lättaste i folkvimlet så han blir stående i hållande i en lyktstolpe. Men när konungens kortege närmar sig så är det någon som knuffar till Gunnarsson och resultatet blir förödande. En polis kommer fram och fråga vad fan Gunnarsson rullat sig i för att lukta så jävligt. Han säger åt Gunnarsson att omedelbart avlägsna sig. Denne rusar då ner till stranden där båten ligger. Han tar av sig kavajen som klarat sig någorlunda och går ut i det kalla mälarvattnet för att skölja av det värsta. Medan han gör det kommer ett 15-tal svanar simmande i tro om att det skall få bli matade med bröd . En av dessa börjar rota i Gunnarssons kavaj och får där fram en liten flaska som han ruskar på. Det är det sista den svanen gör i livet. Det hörs en våldsam smäll och himlen fylls av fjädrar och dun som stilla faller ner över kungens kortege. Drottningen som tror att det är någon sorts fyrverkeri ser på de som snö fallande vita fjädrarna och säger på tyska: ”sehr Schön! När denna smäll kommer blir effekten den att även skådespelare Fridén och vaktmästare Rudin gör på sig efter att även de sökt hålla emot en stund. Så även de rustar ner mot båten. Skådespelare  Fridén beslutar sig för att göra sig av med allt bevismaterial och slänga detta i vattnet. Men när han kommer ner mot stranden snubblar han och hans flaska med nitroglycerin far ner i båten som förvandlas till kaffeved. Explosionen är så kraftig att all fisk på flera hundra meter längs stranden dödas av tryckförändringen. Först nu förstår polisen att något skumt är på gång kommer rusande från alla håll. Men ingen tror att de tre nedskitna fyllon som står vid stranden kan vara de skyldiga så de släpps efter ett kortare förhör. 

Vaktmästare Rudin häller ut sitt nitroglycerin i rännstenen  vid Serafimerlasarettet. En gammal hjärtsvag häst slickar i sig detta och lever på grund av detta ytterligare fem år. När de kommer hem till sin anarkistlya i Gamla stan bestämmer de sig för att inte mer ägna sig åt våld och revolution. De går istället med i missionsförbundet alla tre och blir senare missionärer i Kanton i Kina. 

Fortfarande är de få som känner till Hildas hjälteinsats. Hon gifte sig senare med min släkting Tryggve och de fick flera barn.

Peter