Hejsan hoppsan!

Idag är det en sådan där grå stilla dag i Vasastan. Nyss snöade det ordentligt. Men nu är det bara en och annan snöflinga i luften. En och annan duva flyger utanför och nyss flög en lagom tjock man i sina bästa år förbi med en propeller snurrande på ryggen. Förr kunde man ibland träffa på Astrid Lindgren när hon gick och handlade. Men nu är hon i Nangijala. Men Karlsson snurrar runt i Vasastan som förr. 

I Ryssland är Karlsson jättepoppis. Det har han varit länge. Jag tror att det beror på att de stackars ryska barnen blev glada av att träffa denna egoistiska, odrägliga lilla tjocka farbror för att de annars bara fick läsa om perfekta tråkmånsar. Ni vet sådana där små välkammade saker som jobbar så hårt på kolchosen att de belönas med medalj med Lenin på. Fy fan vad tråkigt. Den socialistiska realismen skulle ju genomsyra även litteraturen. Men hur det kom sig att man släppte fram Karlsson förstår jag inte. Men det var nog tack vare detta hela Sovjetunionen rasade samman. Nu har man ju en ny tråkmåns vid makten. Homofobisk och nationalistiskt elak. Släpp lös Karlsson säger jag bara!

Astrid Lindgren blev ju faktiskt väldigt kritiserad för sina böcker av etablissemanget. Först hade folk massa kritiska synpunkter på Pippi för att hon var ouppfostrad och ljög som en borstbindare. Man oroade sig för att barnen skulle ta efter detta onaturliga barn. Säkert var de massa ungar som började sova med fötterna på huvudkudden, för att få vara som Pippi. Det gjorde de rätt i. Men ju bättre Astrids böcker sålde desto surare blev hennes författarkollegor i Svenska akademin. Surast av de sura var en surgubbe som hette Artur Lundkvist. Han kritiserade Astrid för allt möjligt och tyckte att barn skulle läsa förenklade versioner av de litterära klassikerna istället för hennes berättelser. Han sa också att det var dålig svenska att skriva ”att benen blir fulla av spring”. Han menade att ingen människa säger sådant. Vilket bevisar att han inte hade träffat några barn och inte hade kontakt med barnet inom sig. Vad jag förstått var det tack vare denne surgubbe som Astrid inte fick nobelpriset. Nå väl, nu är denne sura gubbe i stort sätt bortglömd. Enda orsaken till att en del kommer ihåg honom är att man minns att han gjorde så Astrid Lindgren aldrig fick nobelpriset. Men hans böcker är bortglömda och på väg ner i ett dammigt magasin. Men Astrids böcker lånas fortfarande ut som bara den. Så kan det gå.

Jag är orolig för att föräldrar tydligen slutat läsa för sina barn. För det är viktigt. Man skall läsa för sina barn varje kväll. Om man inte gör det har man inte skött sig. Man kan läsa för barn vid andra tillfällen också. Själv har jag ju inga barn att läsa för längre, vilket är tråkigt. För det är kul att läsa för barn. Speciellt om man läser något kul så man får skratta tillsammans. Som när man läser om Pettson och Pannkakstårtan. 

Peter