God morgon vänner!

Jag sitter i Vasastan och tittar ut på en innergård. Det snöar faktiskt lite där utanför och solen lyser precis igenom molnen så man ser var den är. Igår var jag i Sörmland utanför Malmköping. Våren hade inte alls kommit lika långt där som på Gotland. Blåsipporna hade inte stuckit upp alls. På Gotland har de redan blommat i flera veckor. Tranorna hade kommit och trumpetade som tokiga för att tala om det. Och högt över mig flög en enkelbeckasin runt och gnäggade. Ni vet väl att det där konstiga ljudet uppstår när enkelbeckasinen dyker med utspända stjärtfjädrar. Det där gnäggande ljudet gjorde att man förr kallade enkelbeckasinen ”vårget”. Enkelbeckasinen har en nära släkting som heter dubbelbecksin som numera nästan är utrotad. På 1800-talet var den en vanlig fågel men nu är den nästan helt borta och finns bara i fjällkedjan. Att den försvann beror nog på att den jagades så flitigt att nu knappt finns kvar. En konstig sak är att danskarna kalla enkelbeckasinen för dobbeltbekkasin. Därför bör man aldrig prata med danskar om beckasiner för man vet aldrig vad man pratar om. Dubbelbeckasinen heter förresten tredækker på danska. 

Danskarnas oförmåga att hålla reda på beckasiner kommer mig förresten att tänka på språk. Tänk om alla människor på jorden pratade samma språk. Det skulle ju vara mycket enklare. Nu blir det ju bara massa krångel i utlandet, när man inte förstår vad folk säger. Man kan ju för fan inte prata med grannfolken om beckasiner utan att det kör ihop sig. Skulle man vilja prata med en gubbe från Nya Guinea om beckasiner skulle det ju vara ännu värre. För på Nya Guinea finns det 850 språk har jag hört. Där kan folk som bor i dal i bergen inte snacka med de som bor i dalen bredvid. Själv pratar jag bara två språk. Svenska pratar jag flytande och förstår också de flesta av dess dialekter. Älvdalsmål och Skellefteåbondska förstår jag inte. Norska kan jag oftast förstå ungefär. Danska är däremot svårt att förstå. Jag tror vi skäms lite över att vi inte förstår danska. Ofta försöker man ju kommunicera med danskar på deras eget grötiga tungomål. Men så får man ge upp och övergå till engelska. Engelska pratar jag hyggligt. På puben nästan flytande annars halvdant.

Från början talade ju alla människor på jorden samma språk och kunde utan problem prata med varandra. Och när människor pratar med varandra och lär av varandra fungerar det oftast rätt bra. Men gud tyckte att mänskligheten började bli lite väl kaxig och tänkte att detta borde förhindras. ”Om man gör så de inte kan snacka med varandra så blir de säkert osams och oense. Och sådant leder till konflikter och elände. Så skall de ha det, så de lär sig veta hut”, tänkte gud. Så han gjorde som det står i bibeln:

”Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.”

Så orsaken till att vi inte kan förstå varandra beror på att gud ville försvåra samarbete och göra denna världen mer omöjlig. Och på den punkten har gud minsann lyckats över förväntan. Men varför han ville ställa till det på det sättet är ju omöjligt att begripa. Likaså varför staden kallades för Babel på grund av detta elände. 

Peter