Hej vänner!

Ute skiner solen från en blå himmel. Men jag ligger mest på sängen och känner mig sjuk för jag är förkyld igen. Det är andra gången den här våren om jag minns rätt. Jag är jättesur för jag hade tänkt cykla och vara ute i naturen hela helgen. Det känns som jag är förkyld ofta. Men jag har läst att det är normalt att vara förkyld fem gånger om året minst, så det kanske inte är så konstigt. Dessutom träffar ju jag småungar stup i kvarten på mitt jobb och de är ju som giftormar. De går ju i förskolor där de går runt och delar sina otäcka virus med varandra hela dagarna. Sedan bär de iväg de värsta till barnhabiliteringen för att smitta ner mig. Annars är de ju rätt kul att träffa dem faktiskt. Fast de är små och smittsamma.

Som ni vet tycker jag om ormar. På sommaren brukar jag ju bo på en ö i Bottenhavet där det bor en hel del ormar. Vi är liksom grannar och har en respektfull och god relation. Oftast är det ju huggormar man träffar på när man är ute och går. Jag hälsar alltid artigt på dessa korvformade kamrater. Jag böjer liksom på nacken och säger: ”God dag herr Orm”. Nu är jag inte så bra på att se skillnad på herrar och damer vad gäller ormar. Så ibland blir det väl lite tokigt. Men ormarna uppskattar min artighet och jag deras. Nu är det bara huggormar som jag är så där artig emot. Om jag träffar på en snok så säger jag bara: ”tjena snok, läget”. För snokar kräver inte samma respekt som huggormar. Med dem är man liksom kompis. 

Peter